Osteokondros är en tillväxtrubbning hos unga individer (4–6 månaders ålder) av medel- och stora snabbväxande hundraser. Sjukdomen medför att brosket i lederna lättare drabbas av skador.
Sjukdomen påverkar främst armbågs-, bog-, knä- och hasleder. Osteokondros orsakar smärta, hälta och nedsatt rörlighet hos hunden.
Med ökad kunskap om sjukdomsförloppet och vilka faktorer som påverkar sjukdomsutvecklingen så kan du minska risken för att din valp drabbas.
När hunden växer så växer skelettet också
Alla stora ben i ett skelett som ledar till ett annat ben är täckta av brosk. Brosket gör att ledändarna glider lättare mot varandra.
När valpen växer så växer även skelettet och det sker genom att det brosk som finns i de så kallade tillväxtzonerna omvandlas till ben. Samtidigt fortsätter brosket att växa längst ut på andra änden. På så sätt blir benet längre och brosket längst ut fungerar hela tiden som glidmedel.
När hunden blir könsmogen brukar tillväxtzonen ha blivit omvandlad till benmassa och längdtillväxten stannar av. Men benvävnaden är levande och byggs upp och bryts ner under hela livet. Ju hårdare benvävnaden utsätts för belastningar, desto mer bryts den ner. Samtidigt så bygger benmassan upp sig i samma takt men skapar då ett grövre ben som tål den ökade belastningen.
Tillväxtbrosket, som bara finns hos växande individer, och benmassan innehåller små blodkärl vilket inte ledbrosket, som fungerar som glidmedel, gör. Ledbrosket får i stället sin näring via ledvätskan.
Vad är Osteokondros?
Osteokondros (OC) är en mutation som påverkar brosket och benbildningen i tillväxtzonen. Mutationen leder till att det kan bli skador i brosket som orsakar smärta och hälta. Vanligen drabbas armbågs-, bog-, knä- och hasleder, men det kan även påverka andra leder i kroppen.
Brosket i tillväxtzonen får sin näring via blod i små kärlkanaler. En hund som utvecklar osteokondros har en kraftig tillväxt vilket gör att skelettet inte hinner anpassa sig till den högre belastningen. De små blodkärlen närmast benet skadas och blodet når inte fram till brosket. Samtidigt växer ledbrosket i andra änden och blir då tjockare än normalt, vilket gör att ledvätskan inte heller når ända fram. Brosket i tillväxtzonen får inte den näring det behöver och dör, det har skapats en så kallad avaskulär nekros (vävnadsdöd i ben).
Eftersom det vävnadsdöda brosket inte omvandlas till benmassa kan det heller inte brytas ner och byggas upp igen när leden blir utsatt för stora påfrestningar. I stället blir det sprickbildningar eller så kan en bit lossna och skapa ett fragment, en så kallad ”ledmus”. Detta tillstånd kallas då för osteokondros dissecans (OCD).
Sprickor eller fragment i leden leder till att hunden får ont och haltar. Hur ont hunden har varierar beroende på hur stora skadorna är och om det ligger något fragment som skaver.
Ärftlig men inte medfödd
Osteokondros hos hundar har en ärftlig bakgrund men sjukdomen är inte medfödd, vilket innebär att hunden endast föds med förutsättningar att drabbas av sjukdomen.
De bakomliggande orsakerna till sjukdomen hos hundar är ännu inte helt klarlagd, men forskarna är överens om att det finns flera bidragande faktorer som påverkar starten av sjukdomsförloppet. Några av dessa är:
- Genetiska anlag där vissa raser har en högre risk att utveckla osteokondros
- Snabb tillväxt vilket leder till att skelettet inte hinner anpassa sig till den allt större belastningen
- Bristande blodtillförsel till tillväxtsbrosket hos unghundarna
- Foder med högt energi-innehåll leder både till att hunden går upp snabbt i vikt och till att skelettet mognar senare. Det får till följd att det blir en större belastning på en mindre hållfast led
- Inlagring av kalcium i skelettet gör benet hårt. Ett för högt eller lågt intag av kalcium kan också påverka broskets utveckling
- Ensidig eller intensiv träning under tillväxtperioden som ger överdriven belastning på lederna kan skada ledbrosket hos unga hundar. Allsidig och naturlig motion är att föredra
Vilka hundar kan få Osteokondros?
OC 0ch OCD är en sjukdom som främst drabbar snabbväxande hundar av medelstora och större raser. Sjukdomen uppstår under den fas när valpen växer som allra fortast, vilket oftast är vid 4–6 månaders ålder. OC förekommer oftare hos hanhundar än hos tikar.
Sjukdomen drabbar endast de hundar som är födda med anlag för osteokondros. Den hund som har anlag för OC behöver också ha en faktor som utlöser sjukdomen.
Symptom
Symptomen kan variera beroende på vilken led som drabbats och hur allvarlig skadan är. De flesta hundar börjar visa tecken innan de är ett år gamla. De vanligaste symptomen är:
- Minskad rörlighet och stelhet i leden
- Leden kan kännas varm
- Hunden haltar
- Är sämre efter vila
- Svullna leder
- Ovilja att träna eller leka
- Ledsmärta
Hundens livskvalitet kan påverkas om sjukdomen inte blir behandlad. Om din valp eller unghund plötsligt börjar halta så bör du kontakta veterinär. En tidig upptäckt och diagnos är viktig! Om hunden går med en obehandlad OC kan det leda till en inflammation i leden och en utveckling av artros.
Det är viktigt att veta att hundar INTE är drabbade av växtvärk! Fortfarande finns uppfattningen bland hundfolk och uppfödare att hundar kan få växtvärk, vilket inte stämmer. Om din valp eller unghund haltar ska du låta veterinären avgöra vad som är fel.
Diagnosen
För att ställa diagnosen OC behöver man göra en ortopedisk undersökning av hunden. Det kan innefatta röntgen, CT eller artroskopi av de drabbade lederna.
Röntgen kan visa om det finns ojämnheter i brosket eller artrosförändringar i leden. Men i ett tidigt skede med små förändringar så är det inte uppenbart att det framträder på en röntgenbild. CT kan då ge en mer detaljerad bild av leden.
Ibland behöver man använda Artroskopi (titthålskirurgi), det innebär att man för in en kamera i leden och kan då se direkt hur brosket ser ut och om det finns lösa bitar som man behöver operera bort.
Behandling
Behandling av OC eller OCD kan ske på olika sätt beroende på vilken led som är drabbad och hur allvarlig skadan är. I lindriga fall eller i ett tidigt skeende av sjukdomen så räcker det ibland med vila, smärtlindring och anpassad motion.
Men ofta sker behandling via artroskopi, där man går in med ett instrument genom ett litet snitt i leden och tar bort det skadade brosket eller den lösa benbiten. Prognosen är oftast god om man behandlar OC eller OCD tidigt.
Rehabilitering
Det är viktigt med rehabilitering efter operationen för att skelettet ska läka på rätt sätt och för att hunden inte ska drabbas av några senare komplikationer. Oftast får man en individuell rehabiliteringsplan med olika träningsupplägg.
SLU genomförde 2022 en studie som visade att de vanligaste rehabiliteringsmetoderna efter en artroskopi hos hundar med OC eller OCD i bogleden är
- I det akuta skedet direkt efter operation, var de fem vanligaste metoderna i fallande ordning: passiv rörelseträning, massage, laserterapi, restriktiv rörelse och vattentrask
- I uppbyggnadsstadiet, var de fem vanligaste metoderna i fallande ordning: massage, vattentrask, laserterapi, andra rehabiliteringsmetoder och passiv rörelseträning
SLU jämförde även resultaten mot vetenskaplig litteratur från andra länder och studien visade att det finns ett behov av mer forskning för att utvärdera effekten av olika rehabiliteringsmetoder. Det visade sig också att det finns en brist på standardiserade protokoll och riktlinjer för rehabilitering efter operationen.
De vanligaste rehabiliteringsmetoderna idag är:
- Passiv rörelseträning (PROM). Uppmjukning/töjning av en led när djuret är stilla, det innebär att en person rör försiktigt på djurets led i dess hela rörelseomfång
- Massage, minskar muskelspänningar, lindrar smärta och ger avslappning
- Laserterapi
- Restriktiv rörelse
- Hydroterapi det vill säga vattentrask eller vattenlöpband. Det är ett träningshjälpmedel som kan vara bra för hundar som behöver en lägre belastning på sina leder
- Andra rehabiliteringsmetoder under uppbyggnadsskedet. Det kan vara till exempel, styrkeövningar, stabilitetsträning, balansträning, AROM (active range of motion), succesiv belastningsökning, proprioceptionsövningar och terapeutisk träning
Kan man förebygga sjukdomen?
Man kan inte helt förebygga osteokondros, men det finns några åtgärder som du kan tänka på för att minska risken att din hund drabbas.
Motion är bra för hundens hälsa och välbefinnande, men det är viktigt att anpassa motionen efter hundens ålder, ras och kondition. Hunden ska få röra på sig ordentligt för att kunna stärka sin benstomme. Men så länge hunden växer ska den inte utsättas för intensiv eller långvarig träning, särskilt på hårt underlag som asfalt eller betong. I stället bör hunden få röra sig på ett naturligt sätt på ett mjukt underlag som gräs eller skogsmark. När en hund springer, hoppar och klättrar i skogen bygger den muskler och benmassa på ett sunt sätt.
För att ge din valp bra förutsättning är det viktigt att du ger den ett välbalanserat foder med rätt kalkhalt och energimängd, anpassat efter hundens ras. Det är också viktigt att hunden inte blir överviktig.
Det är också viktigt att din hund är försäkrad, operation och rehabilitering kommer att kosta en hel del. Läs mer på Viktigt att försäkra din hund eller katt!
Källor: Rehabiliteringsmetoder för hundar efter operation av osteokondros i bogleden av A. Färnström och E. Larsson, SLU 2022 | Utfodringens betydelse för osteokondros hos hund av M. Svernhage, SLU 2014 | Osteochondros – ett vanligt ledproblem hos växande hundar, Föreläsning av Lennart Sjöström chefsveterinär Kirurgi och Ortopedi 2014, Strömsholms djursjukhus | Broskets blodförsörjning vid osteokondros, SLU
