Har du en äldre katt som ändrar sitt beteende, äter och dricker mer än tidigare men ändå går ner i vikt? Den är mer rastlös och orolig eller kanske istället är apatisk?
Risken är då stor att den har drabbats Hypertyreos (hypertyroidism) eller giftstruma som det också kallas. Giftstruma beror på att sköldkörteln producerar för mycket hormon och är ett tillstånd som måste behandlas.
Vad är sköldkörteln?
Sköldkörteln är ett litet organ som sitter på luftstrupens framsida och körteln är uppdelad på två stycken så kallade lober. Loberna sitter på var sida om luftstrupen och i normala fall är de så små att de inte kan kännas.
Har katten drabbats av giftstruma förstoras körteln och den kan ofta kännas om man försiktigt böjer kattens huvud bakåt och stryker fingret över halsen.
Sköldkörteln producerar hormonerna tyroxin (T4) och triiodtyronin som bland annat styr ämnesomsättningens hastighet, blodtrycket och hjärtfrekvensen.
Fungerar inte sköldkörteln som den ska, kan den plötsligt börja producera mer tyroxin än normalt.
Kattens ämnesomsättning blir då hyperaktivt vilket påverkar blodtrycket och hjärtfrekvensen också. Kort sagt så går kattens alla funktioner och organ på högvarv vilken naturligtvis inte är bra i längden.
Vanligt hos äldre katter
Hypertyreos är väldigt vanligt bland äldre katter. I olika internationella studier har man kommit fram till att så många som 60% av alla katter över 12 år har sjukdomen. 95% av de drabbade katterna är över 10 år.
Debutåldern för giftstruma hos katter är i snitt ca 13 år. Det är dock en ovanlig sjukdom hos hundar.
Orsaker till giftstruma hos katter
Överproduktionen av tyroxin beror i 98–99% av fallen på en godartad tumör i sköldkörteln, adenom. I de resterande 1–2% är det dock en elakartad tumör, carcinom som är orsaken.
Det varierar om båda loberna eller bara den ena är drabbad.
Sjukdomen ökar bland katterna och det är troligen inte beroende på att katterna lever längre. Flera internationella studier pekar istället på olika miljöfaktorer, som till exempel bromerade flamskyddsmedel (PBDE).
Svenska mätningar som har gjorts visade att katterna hade 50 gånger högre PBDE-värden än vuxna svenskar. Men jämfört med katter i USA så låg våra katters värden 8 gånger lägre, vilket förklaras med att man i USA använder mer flamskyddsmedel än vad vi gör i Sverige.
Jod i maten kan också påverka sköldkörteln, därför bör du inte ge katter över 10 år olika algtillskott som till exempel ska motverka plack.
Symptom på hypertyroidism
Hur märker du om din äldre katt har fått giftstruma? De vanligaste symptomen är att katten:
- minskar ordentligt i vikt (90%)
- äter mer än vanligt (60%)
- dricker och kissar mer än normalt (40%)
- kräks (40%)
- är hyperaktiv (35%)
- har diarré (15–35%)
- får en snabb hjärtrytm (tachycardi) (44–45%)
- har ”galopprytm” på hjärtat (15%)
Katten kan också få en matt och ”skivig” päls och den kan istället för att bli hyperaktiv bli apatisk, sluta äta och helst bara ligga och sova.
Diagnos på hypertyroidism hos katten
Veterinärerna brukar ha lätt för att ställa diagnosen hypertyroidism hos katter. Dels går de på kattägarens berättelse, ibland kan de känna den förstorade sköldkörteln och så tar de ett blodprov på katten.
I blodprovet kan de lätt utläsa om hormonerna T4 och T3 är förhöjda. Även andra värden som till exempel leverenzymer brukar vara lite förhöjda.
En katt som har giftstruma bör också få sina njurar kontrollerade. En ökad ämnesomsättning ökar också belastningen på njurarna.
Om katten har högre njurvärden än normalt, måste man också sätta in en njurbehandling. Dessutom kan en giftstruma dölja en njursjukdom då en ökad blodgenomströmning faktiskt ger en bättre funktion av njurarna.
Det är dock ingen bra idé att låta katten ha en obehandlad hypertyroidism för att få en bättre njurfunktion, hypertyroidism påverkar så många andra delar av kroppen. Läs mer på Njurproblem hos katt.
Hypertyroidism kan också trigga igång en diabetes så det är viktigt att du sköter kattens behandling enligt den rekommendation då får av din veterinär.
Hur behandlar man en katt med giftstruma?
Det finns flera olika behandlingar och vilken veterinären väljer beror på kattens allmänna hälsotillstånd och ålder.
I Sverige använder man främst medicinsk behandling med tabletter eller radioaktiv jod. I andra länder som t.ex. USA är det vanligast med en operation där de överaktiva loberna tas bort.
Tabletter
Behandling med tabletter (ofta Felimazol) brukar oftast innebära att du ger katten 1–2 tabletter per dag. Tabletterna trycker ner produktionen av hormonet.
Normalt sett tar det 2–3 veckor för att få normala värden igen. Men det kan krävas flera återbesök till en början för att ställa in rätt dos på medicineringen.
Behandlingen med tabletter är livslång då dessa inte botar sjukdomen utan endast håller den i schack. Katten måste sedan kontrollera hormonvärdena var 4–6 månad under resten av sitt liv.
Det finns en del biverkningar med medicinerna så håll noggrann kontroll på katten den första tiden.
Tänk också på att tabletternas innehåll inte är bra för oss människor och du bör vara noga med handhygienen då du ger katten dessa.
Tabletterna ska inte delas och är du en kvinna i fertil ålder bör du vara extra noggrann då de misstänks ge fosterskador.
Radioaktiv jod
Radioaktiv jodbehandling botar däremot i de flesta fall katten från hypertyroidism.
Jodbehandlingen förstör den sjukliga vävnaden och 87–95% av katterna blir botade från sin giftstruma.
En biverkning, även om den är ovanlig, är att all sköldkörtelvävnad skadas och katten istället utvecklar en brist på sköldkörtelhormon. Den kommer då istället att behöva en livslång medicinering av ersättningshormon.
Själva behandlingen med radioaktiv jod innebär att katten får en spruta i nackskinnet. Joden söker sig då till sköldkörteln där den dödar de överaktiva cellerna.
De friska cellerna är oftast i vilofas och blir därför inte påverkade lika mycket av strålningen. När hormonnivåerna sjunker till mer normala värden vaknar dessa friska celler till liv och börjar producera normala hormonnivåer igen.
Av strålskyddsskäl måste katten stanna kvar på djursjukhuset i 5–7 dagar.
Du kommer sedan att få vissa restriktioner när katten kommer hem igen. Under 14 dagar får katten:
- inte komma i kontakt med barn eller gravida kvinnor.
- inte gå ut, utan måste hållas inomhus.
Under dessa 14 dagar får du heller inte:
- kela och gosa med katten under en längre tid, kortare stunder går dock bra. Katten bör inte sova i din säng.
- hantera kattens avföring utan skyddshandskar
- kasta avföring och andra utsöndringar från katten i soptunnan! De måste förvaras i en separat tunna i minst 3 månader innan de kastas.
- komma i kontakt med urin, avföring eller saliv utan att noga tvätta dig med rikligt med tvål och vatten.
Källor: Evidensia | SLU universitetssjukhuset | firstvet.com
