När valpen börjar bli könsmogen kommer den ofta in i en period som brukar kallas för spökåldern.
Spökåldern är en fas hunden går igenom och där du som ägare visar vad som är farligt och vad som inte är farligt.
Aksel har nu blivit fem månader gammal. Ännu är han inte könsmogen men det märks att det närmar sig. Men han har definitivt kommit in i spökåldern!
Lukter mer intressanta
Tidigare har han inte brytt sig så mycket om de olika lukterna ute. Det har varit mer spännande med ett virvlande löv, en gren som knakar eller en kotte som känns sträv i munnen.
Men nu stannar även han för att lukta längs dikeskanten. Han kan plötsligt stanna och vädra i luften för att veta i vilken riktning han ska sätta ner nosen. ”Storebror” Gösta och Aksel har börjat bli intresserade av samma fläckar som måste undersökas noggrant.
Lyfter på benet och kissar
När hanarna blir könsmogna börjar de ofta lyfta på benet när de kissar. Dit har Aksel ännu inte kommit, han sitter fortfarande och kissar.
Beroende på var du och hunden bor är det inte säkert att hanhunden lyfter på benet. En hane som markerar revir vill gärna göra det så högt upp som möjligt. Kisset kommer högre upp om han lyfter på benet och kissar mot en stolpe eller en buske.
Men finns det inga andra hundar där du bor så har hanen heller ingen orsak att markera revir.
Hanhundar som bor långt ut på landet kan ofta fortsätta att sitta ner och kissa. Skulle de sedan vara en längre period på ett annat ställe där det finns andra hundar kommer de att lyfta på benet igen.
Spökåldern
När hunden närmar sig könsmognaden, ofta mellan fem och sju månaders ålder kommer de in i spökåldern.
Den perioden kallas så eftersom hunden plötsligt börjar se ”spöken” överallt. Det är en fas som både hanar och tikar går igenom, men det märks olika mycket på de olika individerna.
Rädd för papperskorgar m.m
En hund som är i spökåldern reagerar plötsligt på saker som den aldrig har brytt sig om tidigare.
Aksel började intensivt skälla på en papperskorg häromdagen. Den papperskorgen har vi passerat många gånger tidigare utan problem. Han har till och med varit fram och luktat på den några gånger. Men nu var den plötsligt väldigt farlig!
Även närmsta grannarna har blivit utskällda av honom bara för att de badade i sin pool eller när de backade upp med släpvagnen på uppfarten. Båda dessa saker har han varit med om flera gånger tidigare utan att reagera.
Varför en spökålder?
Varför blir hunden helt plötsligt så rädd för ofarliga saker ?
Det är ett genetiskt beteende hundarna har som fortfarande finns kvar från deras vilda ursprung.
En varg eller vildhund brukar vid könsmognaden göra större utflykter utanför flockens revir. De börjar på egen hand upptäcka världen. Då behöver de vara extra vaksamma eftersom de inte längre har sin flock som skydd.
Hur hanterar man den rädda hunden?
Tänk på att spökåldern är en fas som kommer att gå över. Det kan ta några månader då du bör hantera hundens rädsla på ett lugnt och sansat sätt.
Visa valpen att det inte är farligt men tvinga inte den förbi ”faran”. Valpen känner en riktig rädsla och den kan du inte minska med hjälp av tvång.
Vad gjorde jag med Aksel i situationen när han blev rädd för papperskorgen? Jag stannade, lät honom få titta på den på det avstånd han ville vara på. Medan han fortfarande skällde pratade jag lugnt med honom samtidigt som jag själv gick närmare papperskorgen.
Då vågade han sig fram en liten bit, fortfarande väldigt misstänksam. När jag var så nära att jag kunde lägga handen på papperskorgen satte jag mig på huk och lockade på honom. Försiktigt kom han fram till mig och då blev han riktigt belönad med några godisbitar och framförallt med många glada tillrop.
Efter det gick han själv fram och nosade på papperskorgen, han var samtidigt både stolt och lite nervös. Jag berömde honom glatt och vi fortsatte sedan vår promenad.
Rädd och skällig under spökåldern
I de fallen då Aksel har reagerat på vår granne har han sprungit iväg på tomten vilt skällande. Då har jag antingen kallat in honom eller satt mig ner och börjat pilla med något på marken. Samtidigt har jag ropat på honom. Nyfikenheten har tagit överhand och han har kommit till mig.
Då har jag satt mig ner med honom mellan mina ben och så har vi suttit och tittat på grannen i lugn och ro. Har han fortsatt att skälla har jag bara lugnt sagt ”Tack- det räcker” och strukit handen över hans bringa.
I början försökte han springa iväg men jag höll honom lugnt kvar samtidigt som jag pratade med honom. Först när han har lugnat ner sig, har han fått gå i från mig och i bästa fall fått hälsa på grannen över staket.
Spökåldern kommer att visa sig mer och mer nu under en tid men rätt hanterad kommer han att växa upp till en självsäker hund.
Vill du läsa mer om valpens utveckling? Läs gärna Valpens utveckling del 2.
