Det finns en viss sanning i uttrycket att vara som hund och katt, det vill säga att inte tåla varandra alls. Men ändå kan mängder av familjer vittna om att det fungerar alldeles utmärkt att ha både hund och katt tillsammans.
Hundar och katter kan utveckla starka band med varandra om de introduceras på rätt sätt. Exakt hur många katter och hundar som bor tillsammans i Sverige i dag finns det ingen statistik om. Men 2013 fanns det cirka 167000 hushåll med både hund och katt.
Olika språk
En anledning till att hundar och katter inte alltid kommer överens kan vara att deras signalspråk är olika. En ilsken katt viftar på svansen och vrider på huvudet, medan en glad hund gör detsamma. En arg hund morrar och skäller samtidigt som en nöjd katt spinner.
Forskare i Tel Aviv har studerat husdjuren hos 200 familjer som äger både hund och katt och de gjorde en överraskande upptäckt. I de familjer som inte upplevde någon osämja mellan djuren hade katten lärt sig hundens språk eller tvärtom.
10 % kom aldrig överens
Bland de 200 studerade fallen, kunde de se en viss intolerans mot varandra hos 25%, men det var ändå fullt möjligt att leva tillsammans. Hos 10% förekom aggressivitet och rena slagsmål. Resten levde i full harmoni med varandra.
Katter flyr, hundar jagar
En katt som är obekväm med situationen flyr, medan hundens jaktinstinkt triggas igång av ett flyende djur och det är viktigt att tänka på då man försöker sammanföra dem två. Ha hunden kopplad så du har möjlighet att stoppa den innan den kommer på att det är roligt att jaga katten. Se också till att katten har en möjlighet att hoppa upp någonstans dit hunden inte når.
Katt först, hund sedan
Om du har möjlighet att välja, ta först hem katten och låt den bli ordentligt hemmastadd innan det är dags att skaffa en hund.
Forskarna menar att om katten är under 6 månader och hunden under 1 år gammal är förutsättningarna för ett lyckat resultat som störst. Då har ingen av parterna ännu hunnit skaffa sig alltför fasta rutiner och platser.
Det är dock inte omöjligt att få det fungera även om du redan har en äldre hund innan du skaffar dig katt, så länge du tänker lite på deras personlighet.
Har du t. ex en livlig terrier kan det vara svårare eftersom de har en stark jaktinstinkt och är avlade för att jaga mindre djur. I det läget kan det vara bättre att välja en lite äldre och sävligare katt, speciellt om katten sedan tidigare är van vid hundar.
Hur introducerar jag dem för varandra?
Vad du än gör släpp inte ner dem framför varandra och låt dem lösa situationen själv! Risken är då stor att du antingen får en vettskrämd katt eller hund som blir klöst och aldrig vill närma sig katten igen.
Dela av bostaden med en barngrind eller kompostgaller och låt hunden och katten vara i olika rum till en början. Se till att du tar dig tid att umgås ordentligt med båda djuren så ingen av dem känner sig undanskuffad. Katten ska ha tillgång till vatten, kattlåda och någon klösställning i sin del.
Låt gärna djuren få lukta på dig ordentligt när du går mellan rummen, på så sätt lär de känna varandras dofter utan att känna någon rädsla. Du kan också lägga en filt eller handduk hos dem som du sedan byter plats på.
Efter några dagar är det dags att lätta på grinden. Se till att vara närvarande och ha hunden kopplad. Låt också katten ha möjlighet att komma undan genom att hoppa upp på något eller krypa under en säng eller soffa. Låt dem närma sig varandra i sin egen takt. Belöna dem med lite hund/kattgodis så att båda tycker att situationen trots allt är rätt trevlig.
Ett bra tips är också att se till att du har klippt kattens klor i förväg, så blir inte skadan så stor om katten skulle få in en träff med tassen på antingen dig eller hunden.
Det är viktigt att hunden inte får möjlighet att jaga katten. Lär hunden redan från början att det inte är tillåtet, det är mycket svårare att vänja den av med en, i sitt tycke, rolig lek senare.
Om det blir problem
Även om du har försökt introducera djuren med varandra i lugn takt, kan du naturligtvis ändå stöta på problem. Katten och hunden är olika individer och det tar olika lång tid för dem att acceptera varandra.
Mat och sovplatser kan vara värda att försvara lite extra, så se till att båda har egna utrymmen där de kan få vara i fred från varandra.
Låt dem ha varsin matskål som kanske t.om står i olika rum. Låt inte heller maten stå framme så att katten äter upp hundens mat och tvärtom. Dels har du ingen kontroll på hur mycket de egentligen äter, dels har hundar och katter olika näringsbehov. Men framförallt kan du undvika en konkurrenssituation dem emellan.
Sära på dem när du inte har möjlighet att vara närvarande, men se till att ha flera träningspass per dag då du låter dem sakta få närma sig varandra. Belöna dem ofta och bryt direkt om någon försöker attackera den andra. Förhoppningsvis kan du få dem att till slut åtminstone acceptera varandra även om de inte blir goda vänner.
Klickerträning
Har du erfarenhet av att jobba med klicker är det ett utmärkt verktyg när det gäller att lära en hund att inte jaga katten. Klicka och belöna hunden då den ser katten, men INNAN den hinner göra en ansats till att jaga. Försvåra det hela sakta och i SMÅ steg, tills båda djuren så småningom kan vara i rörelse utan att hunden tar upp jakten.
Det går faktiskt också att klickerträna en katt om du hittar något riktigt gott som belöning. Använd då gärna två olika sorters klicker med olika ljud till katten resp. hunden.
Både hundar och katter behöver få mental stimulans genom olika lekar och övningar. Ju tröttare de är desto lättare är det att få dem att samsas. Både katten och hunden kommer naturligtvis att hålla liv i bråken om det är det enda ”roliga” som händer hemma.
Ny studie visar att ägarens förväntningar spelar roll
I Storbritannien och på Irland pågår ett stort forskningsprojekt kallat Generation Pup. Som en del av detta undersökte forskarna 2022 hur valpar beter sig när de introduceras till katter som redan bor i hushållet.
Av 4678 valpar levde 26,7% med minst en katt. 1211 valpar hade vid studiens slut introducerats till minst en katt i samma hushåll.
Forskningsstudien visade att katter och valpar kom bättre överens om djuren gradvis fick vänja sig vid varandra. Dessutom spelade det roll om ägaren var delaktig i introduktionen eller inte. I de fall ägaren överlät åt djuren att själva vänja sig vid varandra uppgav flera att katterna och hundarna oftare visade tecken på osämja.
De ägare som ansåg att det är normalt att hundar och katter inte trivs tillsammans, rapporterade också om fler incidenter mellan sina djur. Det var också dessa ägare som oftast lät djuren vänja sig vid varandra på egen hand.
Önskat- och oönskat beteende
Kategorierna önskat beteende och oönskat beteende definierades efter samråd med beteendevetare. Oönskade beteenden var de som ansågs mindre benägna att resultera i ett framgångsrikt förhållande mellan valpen och katten/katterna. De är därför ”oönskat” ur kattens perspektiv.
Även om inte allt lekbeteende är oönskat, kan viss valplekfullhet uppfattas som hotande och stressande av katter. Därför, på råd från beteendevetare, kategoriserades lekbeteenden som ”oönskade” beteenden
”Önskade” beteenden, definierades som att valpen var ointresserad, ignorerade katten och/eller interagerade på ett lugnt sätt.
| Ägarrapporterade beteenden | Önskat beteende uppvisade 7,3% av alla valpar | Oönskat beteende uppvisade 92,7% av alla valpar |
| Interagerar på ett lugnt sätt | 28,5% | |
| Ointresserad/ ignorerade katten | 12,9% | |
| Aggressiv (t.ex. morrar) | 1,7% | |
| Nervös/ rädd (t.ex. håller sig i ett annat rum) | 3,1% | |
| Försiktig (t.ex. håller avstånd) | 23,9% | |
| Jagar katten | 48,6% | |
| Överdriven eller överexalterad | 56,6% | |
| Lek | 58,9% |
| Hur lång tid tog introduktionen | Antal i % av 1211 valpar |
| Omedelbart (de var tillsammans direkt) | 20,1% |
| Ganska snabbt (interaktionen kontrollerades i upp till de första 2 timmarna efter att de träffades) | 18,9% |
| Ganska gradvis (deras möte var gradvis under den första dagen) | 20,8% |
| Gradvis (de introducerades långsamt under en period av mer än en dag) | 40,2% |
Även om bara 7,3 % av valparna visade önskat beteende mot katter vid tidpunkten för datainsamlingen (valpens ålder var 22 veckor eller mindre), interagerade nästan en tredjedel av valparna med katten på ett lugnt sätt åtminstone en del av tiden.
Endast 1,7% av valparna visade ett aggressivt beteende mot katterna.
Slutsats
Forskarna drog slutsatsen att tidiga (senast vid 12 veckors ålder), gradvisa och ägarledda introduktioner mellan valp och katt kan underlätta för ett framtida vänligt förhållande.
Valparna var också mer benägna att visa ”bara önskvärda” beteenden om de bodde i ett hushåll med andra hundar. Anledningen till detta kan vara att valpen lär sig av de äldre hundarna att låta katten vara.
Eftersom denna forskningsstudie är gjord inom projektet Generation Pup, så tittar forskarna även på om det finns några framtida utbildningsinsatser som bör genomföras. Förutom det ovan nämnda med gradvis och ägarledd introduktion, så trycker forskarna också på att kattägare bör informeras om kattens kroppsspråk. Många av de beteenden som ägarna uppger som aggression från katten är i själva verket stressbeteenden.
Källa: The Truth About Cats and Dogs av Professor Joseph Terkel, Tel Aviv University, 2008 | Introducing a Puppy to Existing Household Cat(s): Mixed Method Analysis av Kinsman et al. (2022)
