Katter är självständiga djur som inte har så stort behov av mänsklig kontakt.
Det är i alla fall vad vi har trott, men ingen har tidigare gjort någon egentlig forskning på detta. Nu har SLU undersökt 14 katter och deras behov av att vara tillsammans med sina ägare.
74 miljoner katter
Katten är det vanligaste husdjuret i Europa. Inom EU finns det mer än 74 miljoner katter (juni 2017) som hålls som sällskapsdjur. Ändå har det gjorts väldigt lite forskning på hur katten har det i sin hemmiljö.
Många är de kattägare som väljer att skaffa katt just av den anledningen att de kan klara sig själva bättre än till exempel vad en hund kan.
Men är det verkligen så att katten inte bryr sig om du är hemma eller inte?
Nu har några forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gjort en liten studie på hur katter upplever sin ensamhet. De avslutar dock sin rapport med att det krävs betydligt mer forskning för att säkert veta hur katter upplever sin tillvaro.
Dagens katter är mer sociala än sina vilda förfäder
Det är allmänt känt att dagens domesticerade katter är mer sällskapliga än deras vilda förfäder.
Men naturligtvis finns det stora individuella skillnader. Graden av sällskaplighet beror både på genetik såväl som på hur katten har hanterats under sin viktiga socialiseringsperiod som ung.
Dessutom har vissa studier visat på att utekatter generellt sett är mindre sällskapliga än innekatter. Troligtvis är innekatten mer beroende av sin ägare för att få stimulans i tillvaron.
Men både inne- och utekatter visar större tillhörighet med sina ägare än med helt främmande personer.
Fjorton katter valdes ut
Forskarna hos SLU valde ut fjorton privatägda katter till sin studie. Dessa katter var i åldrarna sex månader till 15 år och tillbringade större delen av sin tid inomhus. De katter som hade möjlighet att gå ut gjorde det tillsammans med sin ägare. I inget av hushållen fanns det mer än en katt.
Forskarna undersökte bland annat katternas matvanor för att kontrollera att ingen av katterna förknippade ägarens hemkomst med att få mat.
Lämnades ensam hemma
Hemmet riggades med kameror och ägaren ombads att lämna katten ensam hemma.
Vid det ena tillfället var katten ensam 30 minuter och vid det andra tillfället var den ensam i fyra timmar. Vid bägge tillfällena hade ägaren varit hemma hos katten i minst 30 minuter innan testet började.
Filmningen av katterna startade fem minuter innan ägaren gick och avslutades fem minuter efter att ägaren hade kommit hem igen.
Längre frånvaro gav större respons
När katten lämnades ensam i trettio minuter var den mer aktiv än då den var ensam i fyra timmar. Men forskarna tolkade det som att aktivitetsnivån hos katten inte hann gå ner så mycket under den kortare tiden.
Däremot var det skillnad i både hur katten och ägaren betedde sig efter att ha varit ifrån varandra olika lång tid.
När katten varit ensam i fyra timmar, spann den betydligt mer. Katten sträckte också betydligt mer på kroppen efter att ha varit ensam en längre tid. Exakt vad katten menar med denna sträckning är dock forskarna osäkra på.
Även ägarna uppvisade skillnad i sitt beteende. När katten hade varit ensam i fyra timmar pratade ägarna betydligt mer med sina katter. Dock kunde inte forskarna se någon koppling mellan ägarens och kattens beteenden.
Katten saknar sin ägare
Även om forskarna inte direkt kan påstå att katten lider av att vara ensam i flera timmar så vet katten uppenbarligen att det har gått en längre period sedan ni sågs.
Det finns bevis på att andra typer av djur kan associera sig med olika typer av resurser, så att katten verkligen saknar sin ägare under dennes frånvaro är inte helt omöjligt.
Källa: ”Cats and owners interact more with each other after a longer duration of separation”, av Eriksson, M., Keeling, L.J., Rehn, T. SLU 2017
