Att hunden har ett enastående luktsinne vet vi, men hur fungerar det?
Visste du att hunden lever i en ”doft-värld”? Till skillnad från oss människor som lever i en syn-värld.
[cmtoc_table_of_contents]
Luktsinnet
Luktsinnet är det mest primitiva sinnet, både hos människa och hund. T.o.m. encelliga organismer får information om omgivningen via olika receptorer som är ett förstadie till luktsinnet. Ändå är det ännu inte speciellt utforskat om vi jämför med t.ex. ögat.
Utan luktsinnet skulle inte vi ha överlevt som ras, vi skulle inte ha känt om maten luktade ruttet eller att en skogsbrand härjade i närheten.
Idag vet vi att utan ett fungerande luktsinne, s.k.. anosomi, tappar människan lusten till mat, sex och ofta till livet i stort.
Hundar med ett skadat luktsinne blir till en början förvirrade och de kommer efter ett tag att visa mindre tillgivenhet till sin ägare.
Luktsinnet viktigaste sinnet för hunden
För hundar är luktsinnet den viktigaste informationsmottagaren de har. Det är med luktsinnet de avgör om något är farligt eller inte, om något är ätbart eller inte.
Vi människor använder främst synen till det. Däremot vet man att blinda människor ofta omedvetet tränar upp sitt luktsinne. Försök har visat att de kan sortera ut kläder ur en stor hög och tala om vems klädesplagg det är genom att lukta på det.
Människan har en relativt kort näsa och för att skydda luktsinnet vindlar sig luften i en slingrig väg till luktsystemet.
Hundens nos är konstruerad så att lukten snabbare kommer till luktytan i näsgångarna.
Hundar som lever naturligt i mycket varma eller kalla områden har därför lång nos, eftersom den fungerar som värmeväxlare och värmer alternativt kyler luften så att den inte ska skada luktytorna.
Luktreceptorer
Lukter och dofter är i allmänhet små molekyler i gasform, s.k. odoranter, som transporteras i luften.
De förs in i näsborrarna där de träffar veckade receptorer. Receptorerna är små proteinmolekyler som sitter på små hårliknande utskott längst bak i nosen. Luktreceptorerna ser ut som små träd. Grenarna kallas för cilier och är inbäddade i ett skyddande slemlager.
De förnyas ungefär var tredje vecka till skillnad från andra nervceller i kroppen.
Viktigt att veta är att dessa cilier blir förlamade av nikotin under ett par timmar. Rök därför inte i närheten av din hund – speciellt inte om ni är på väg till en spårtävling eller liknande.
Luktsinnescellerna är speciella eftersom de bara reagerar på ett ämne eller en liten grupp av ämnen.
Hunden har över 200 miljoner receptorer medan människan har 5–10 miljoner.
Forskarna tror dessutom att ca 70% av våra receptorer inte ens fungerar längre. Ändå kan vi urskilja ca 10.000 olika dofter.
Tre receptorsystem
Luktsinnet har tre olika receptorsystem:
- Olfaktoriska-systemet:
Det sitter längst in i nosen och utför de flesta analyserna. Placeringen gör att det är skyddat för damm och andra skadliga ämnen. - Trigeminalis-systemet:
Detta system är fördelat i stora delar av näshålan och har som främsta uppgift att reagera för starka och/eller stickande lukter. Öppnar du t.ex. locket till en burk ammoniak kommer du reflexmässigt rycka undan huvudet, då har trigeminalis-systemet skickat en varning till hjärnan att den ska reagera. - Vomeronasala-systemet:
Vomeronasala systemet kallas också för Jacobsonska organet. Det är små cigarrformade blåsor som sitter mellan gomtaket och näshålorna. Hos hunden har de en öppning som mynnar ut i den främre delen av gommen och de har dessutom via nervtrådar direktkontakt med den del av hjärnan som bl.a. reglerar sexualiteten. Då hunden luktar på kissfläckar från tikar slickar de i sig det och ”smakar” på den för att avgöra om hon löper eller inte. Många däggdjur gör så och det kallas för att flema.
1/3 av hjärnan analyserar
Vid en normal inandning hos människan passerar bara 2% av luften den övre, bakre delen av näshålan där luktreceptorerna finns. Troligtvis är det lika för hunden.
När hunden sniffar eller vädrar, ökar trycket och hastigheten på luftströmmarna. Fler doftmolekyler flyttas då upp över ”hyllan” till receptorerna. Ju färre doftmolekyler det finns att lukta på desto mer kommer hunden att sniffa.
En hund som spårar och tappar spåret kommer att först fnysa för att rensa nosen på gammal doft, för att sedan ihärdigt börja sniffa tills den hittat spåret igen.
Luktlob
I hjärnan är det luktloben som tar emot signalerna. Hundens luktlob är ungefär fyra gånger så stor som människans, trots att människans hjärna är större. Våra förfäder hade betydligt större luktlob i hjärnan men den har under tidens gång krympt.
1/3 av hundens hjärna är oftast upptagen av att analysera information från luktorganet, medan bara 1/20 del av vår hjärna gör detsamma.
Feromoner
De lukter som ingår i ett djurs signalsystem kallas för feromoner. Ordet feromon kommer från grekiskan, där pherein betyder att bära och horman betyder att stimulera.
Feromoner produceras i speciella körtlar eller av bakterier som lever på den näring som djuren producerar i körtlarna. Feromoner kan också utsöndras med urin och avföring.
Rovdjur lär sig ofta att utnyttja andra djurs feromoner för att hitta sitt byte. Trots risken för upptäckt tycks det ändå vara viktigt att tala om för ens artfränder att man finns i närheten.
De doftproducerande körtlarna sitter ojämnt fördelat över kroppen. Hunden har en ansamling i ansiktet, öronen, på sidorna av framkroppen, i ljumskarna, runt könsorgan och analöppning, mellan trampdynorna, i analsäckar och på violkörteln.
Violkörteln sitter på svansen ca 1/3 från fästet räknat, många hundar har avvikande päls och/eller färg just där.
Utbyte av information
Vi vet ytterst lite om vilken information som hundarna utbyter då de nosar på varandra. Att de kan få information om kön, sexuell status och ålder är säkerställt men troligen kan de också avgöra känslor och sinnesstämningar.
Områden som de ofta nosar igenom är könsorgan, analregion, svans och svansrot samt öron och nacke.
Studier har visat att tikar är mer intresserade av huvudregionen medan hanar nosar mer i analregionen.
Hundar som hälsar på en ny människa vill ofta nosa i skrevet.
Vid ett försök i Frankrike fick hundar lukta på passivt liggande människor. Det visade sig att om hunden kände personen som låg där nosade den främst på händer och ansikte. Var personen obekant var det ljumskregionen som var mest intressant.
Vill du veta mer om feromoner? Läs: ”Feromoner, har de en lugnande effekt på hund och katt?”
Träna upp luktsinnet
Eftersom luktsinnescellerna förnyas kan de tränas till att bli mer känsliga för vissa dofter. Vinprovare och speciella provare hos parfymtillverkarna har genom träning förbättrat sin doftförmåga.
Likadant är det med hundar, ju mer de får använda sin nos, desto skickligare blir de att hitta olika saker. Så låt din hund få spåra och söka!
Du behöver inte utbilda den till narkotikahund, men låt den få leta upp godis, dig själv eller sin leksak.
