En diskussion om användandet av halsband, strypkoppel eller sele på hundar slutar många gånger i osämja. Varför väcker det så många känslor hos hundägare? Som i så många andra fall vill naturligtvis hundägaren sin hund det bästa. Att då få höra av någon annan att det man gör är fel får oss att gå i försvar, det är så vi människor fungerar.
Dessutom måste man komma ihåg att alla hundar och människor är olika individer, olika saker passar olika bra för oss. Därför kan det ibland vara svårt att kategoriskt avvisa den ena metoden i jämförelse med den andra.
Lite forskning
Det finns än så länge inte så mycket forskning inom området och därför kan alla fortsätta att hävda att deras synpunkter är de ”rätta”.
Vi har tagit del av det som finns att läsa och de studierna visar på att sele är att föredra. Men som författarna själva påpekar krävs det mer forskning och på ett större antal hundar för att säkert kunna säga att användning av sele är skonsammare.
Ett sätt att kontrollera hunden
Redan då vargen domesticerades och började bli en del av människans samhälle började man använda halsband och koppel. Det var ett sätt att kunna kontrollera den. Det finns bl.a. en relief från 600-talet före Kristus där en hund är avbildad med en form av stryphalsband.
I vårt samhälle är det nödvändigt att ha kontroll på hunden. Annars är det risk att den ger sig iväg själv ut i trafiken eller bland människor. Därför är det nödvändigt att ha någon form av halsband/sele och koppel.
Olika typer av hjälpmedel
I dag finns det en mängd olika typer av halsband och selar. Alla är avsedda att underlätta för hundägaren att ha kontroll över sin hund.
Alla typer har sina för- och nackdelar. Därför är det bra att ta reda på hur de ska användas, innan du bestämmer dig för vad du ska köpa till din hund.
Du bör prova halsbandet eller selen på hunden för att få rätt storlek. Dessutom bör du tänka på att behöva byta ut det några gånger tills hunden har vuxit färdigt.
Vissa typer är inte lagliga att använda i Sverige men det är inte olagligt att sälja dem. Så bara för att du hittar ett halsband i en svensk webbutik innebär det inte med automatik att du får sätta det på din hund.
Vi kommer här att presentera olika varianter och deras för- och nackdelar.
Fast halsband
Ett fast halsband är tillverkat av läder eller tyg. Man sätter det runt halsen och knäpper fast det med hjälp av ett spänne.
Du bör få in ett par fingrar mellan halsbandet och hundens hals annars sitter det för hårt.
Ett fast halsband fungerar bra för många hundar, medan andra kan bli mästare på att åla sig ur ett sådant halsband.
Halsband med halvstryp
Det vanligaste halsbandet hos hundägare idag är av typen halvstryp.
Halvstryp består av en fast del och en kortare rörlig del närmast öglan där du ska fästa kopplet. Den fasta delen av halsbandet hindrar dig från att dra åt det så hårt att hunden inte får luft.
Ett halvstryp ska precis gå att trä över huvudet på hunden annars är det för stort.
En nackdel med denna typ är att vissa hundar tycker att det är otäckt att få något över huvudet. Ska du använda ett halvstryp får du lägga lite tid på att vänja hunden med att sätta på och ta loss halsbandet.
Halsband med helstryp
Stryphalsband (kallas också strypkoppel) finns i läder, nylon eller metall.
Stryphalsband har använts under lång tid till hundar. Tidigare ansåg man att det var det enda halsbandet som fungerade för att få hunden att sluta dra i kopplet. Numera vet man att så inte är fallet och vissa hundägare använder stryphalsbandet mest av slentrian.
Fördelen med stryphalsband är att hunden har betydligt svårare att krypa ur det om man är ägare till en ”rymmare”.
Ska man använda stryphalsband rekommenderar vi ett rundsytt av läder.
Halsbanden av nylon är smala och skär in i hundens hals och de av metall leder både värme och kyla vilket är obehagligt för hunden. De förstör också ofta pälsen.
En stor nackdel med stryphalsband är att du kan skada hundens hals och nacke om du inte använder det rätt!
Retrieverkoppel
Ett retrieverkoppel är både koppel och halsband i ett, där halsbandsdelen är ett stryphalsband.
Retrieverkoppel används främst av hundägare som tränar sin hund i jakt. Förarna ska snabbt ska kunna ta av och sätta på hunden halsbandet när hunden ska skickas ut efter bytet.
Numera använder många ägare av jakthundar ett vanligt halsband eller en sele till vardags. Retrieverkopplet använder de endast under jakten och jaktträningen.
Sele
Selar finns i en mängd olika utföranden. Vissa är speciella dragselar som bl.a. slädhundarna använder.
Andra selar är s.k. anti-drag-selar, tanken med dem är att hunden ska ha svårare att dra i kopplet.
Dragsele
Är tanken att din hund ska dra dig eller en släde bör du vara extra noga med att köpa en dragsele som sitter bra på din hund. Dragkraften ska bli jämt fördelad på hunden och selen får absolut inte skava.
Draglinan fäster man väldigt långt bak på hunden, nästan vid svansroten.
Spårsele
Ska du spåra mycket med din hund är en spårsele en bra investering.
Även denna sele måste sitta bra på hunden så att hunden utan problem kan röra sig, men den är annars av en lite enklare modell än en dragsele.
Promenadsele
En promenadsele skiljer sig inte från en spårsele.
Spårar du mycket med hunden vill du antagligen ha en speciell spårsele för att markera för hunden att det handlar om spårning just nu. Annars kan du använda samma sele.
Promenad- och spårselarna har fästpunkten till kopplet/spårlinan någonstans på mitten av hundens rygg eller upp mot skulderbladen.
Anti-dragsele
Har du en stark hund eller en hund som drar väldigt mycket i kopplet bör du inte använda en vanlig sele. Hunden kan då använda större muskelkraft till draget än vad den kan i ett halsband. Till de hundarna rekommenderar vi att du använder en anti-dragsele.
Även bland anti-dragselarna finns det olika varianter. Några är billigare men de är då också enklare selar som inte går att justera lika mycket. Det finns också lite dyrare selar som ofta sitter bättre på hunden.
På en anti-dragsele fäster man kopplet fram på hundens bringa vilket gör att hunden inte har lika stor kraft att dra. Dessutom tvingas hundens framdel att böja sig mot dig som förare när kopplet spänns. Då ska du passa på att belöna kontakten.
Viktigt att tänka på då när gäller anti-drag selar är att låta hunden gå omväxlande på båda dina sidor. Går hunden konstant med ett litet drag åt ena hållet blir kroppen snedbelastad.
Det finns dock en typ av anti-dragsele där två remmar går under hundens ben. Den selen innebär smärta och ibland skador på den känsliga huden och underliggande nerver. Undvik att köpa denna typ!
Nosgrimma
Nosgrimma, Easy leader, Halti… den har många namn.
En nosgrimma har en speciell rem som man trär över hundens nos. Varje gång du drar i kopplet kommer hundens huvud att böjas neråt och bakåt.
Den bör vara ett komplement till koppelträning – inte en ersättning!
De flesta hundar tycker inte om att ha något över nosen. Använder du nosgrimman hela tiden kommer hunden snart att lära sig dra ändå. Det kommer att snedbelasta hundens muskulatur och är inte skonsamt.
Nosgrimman är INTE en munkorg, vilket många tror. Hunden kan öppna sin mun som vanligt trots att grimman sitter på. Det är bara då kopplet spänns som remmen över nosen stänger till munnen.
Stackel- är förbjudet
Ett stackel är en typ av halsband som har vassa piggar. Ju hårdare du drar i kopplet, ju kraftigare trycks piggarna in i hundens hals.
Tyvärr säljs denna typ av halsband ibland där utsidan ser ut som ett läderhalsband, men fortfarande med de vassa piggarna mot hundens hals.
Det säger sig självt att dessa är oerhört smärtsamma för hunden. De är därför förbjudna att användas i Sverige. De är dock vanliga i många andra länder.
Elhalsband- är också förbjudet
Det finns också halsband som ger hunden elstötar, antingen fjärrutlösta av hundföraren eller av nedgrävda kablar i marken som fungerar som osynliga staket för hunden. Även dessa är förbjudna att använda i Sverige.
Vad säger då forskningen?
Hundar lär sig snabbt att det lönar sig att dra för att kunna komma fram till den intressanta kissfläcken eller hundkompisen. De har också en stark instinkt att dra när de känner tryck, det gör att hunden drar ännu mer i kopplet.
Ett halsband kommer då att trycka på hals-venen som ska försörja hjärnan med blod. Ju smalare halsbandet eller strypkopplet är, ju hårdare tryck blir det på venen och blodflödet stoppas upp.
Men det är inte bara blodflödet till hjärnan som påverkas. Även trycket i ögonen ökar. Därför får de hundägare som har en hund med bl.a. glaukom (en ögonsjukdom) rådet att bara använda sele på hunden.
Många av de hundar som drar i kopplet spänner också musklerna runt halsen så snart du sätter på halsbandet.
Spända muskler hindrar också blodflödet. När detta sker hos människor uppstår det som kallas för spänningshuvudvärk. I dag anser veterinärerna att även hundar kan få spänningshuvudvärk. Det har visat sig att många problembeteenden hos hundar minskar om de får massage på nacken.
I en studie jämförde man användningen av stryphalsband med användningen av anti-dragsele. Det visade sig att hundarna drog betydligt mycket mer i kopplet med stryphalsbandet på sig.
Forskarna kunde där också se beteenden som kan vara tecken på stress, som t.ex. flåsande och skällande då hundarna bar halsband.
Ju högre upp mot öronen, ju farligare
Vissa hundägare har lärt sig att ju högre upp mot öronen de sätter halsbandet, ju fogligare blir hunden. Dessutom finns det på marknaden numera också ett halsband med dubbla band, varav det ena sitter väldigt högt upp.
Runt hundens hals finns flera nerver och ju högre upp på halsen desto ytligare ligger de, för att precis bakom öronen ligga helt oskyddade.
Längre ner på halsen är de skyddade av muskler. Det som händer med en placering av halsbandet högt upp mot öronen, är att bandet trycker rakt på dessa nerver.
Tryck på en av nerverna, trigeminus har hos människor använts som tortyr eftersom det medför en stark smärta.
Halsband eller nosgrimma?
En av undersökningarna gick ut på att se om hundarnas stressnivå påverkades av att använda halsband eller nosgrimma. De mätte bl.a. blodtryck och hjärtfrekvens men kunde inte där mäta någon statistiskt säkerställd skillnad.
Däremot såg de en skillnad på hundarnas beteende. När hunden använde nosgrimma hade den oftare huvud och öron sänkta samt att den använde tassarna till att försöka ta av sig nosgrimman.
De var också fogligare än då de hade ett halsband på sig. Med halsbandet fick förarna oftare korrigera hundarnas beteende under lydnadsövningarna.
Korrigering eller belöning?
Stryphalsbandet är tänkt att användas som negativ förstärkning, d.v.s att du vill öka ett beteende genom att ta bort något obehagligt.
Du drar i strypet för att omedelbart släppa efter så snart hunden visar rätt beteende. Problemet med att använda stryphalsband är att du inte omedelbart släpper efter, utan att hunden går och drar och drar.
Obehaget försvinner alltså inte och hunden kan reagera med rädsla, ängslan, aggression osv.
Flera forskningsstudier visar att belöningsbaserad träning är mer effektiv och ger färre hundar med problembeteenden. Det lönar sig alltså mer att belöna hunden då den inte drar, istället för att straffa den då den drar i kopplet.
Dessutom är det trevligare att ha en glad hund som tycker om att göra som du vill! Läs gärna mer på Positiv förstärkning
Det går att lära hundar att inte dra i kopplet! Men det kräver att du (och alla andra som går ut med hunden) är konsekventa i ert beteende. Stanna eller backa VARJE gång kopplet sträcks.
Låt heller inte hunden dra sig fram till spännande fläckar, hundar eller människor.
Beröm också hunden när den går utan att dra, även om det bara handlar om 2 meter! Läs mer på Min hund drar i koppel! och Värdet av belöningar.
Källor: Helstryp kontra sele- en studie om dess påverkan på hunden av T. Benjaminsson, SLU 2010 | Comparison of behavioral and physiological responses of dogs wearing two different types of collars, P.Ogburn et.al, UniÍersity of Minnesota 1998 | Effects of the Application of Neck Pressure by a Collar or Harness on Intraocular Pressure in Dogs, A. Pauli et.al, JOURNAL of the American Animal Hospital Association 2006 och Farligt halsband av A. Hallgren
