Även hundar kan få epilepsi och för många hundägare kan ett anfall vara en väldigt obehaglig upplevelse. Det finns inget botemedel mot epilepsi, men det finns mediciner som kan minska symptomen. Det är viktigt att du känner till sjukdomsförloppet, hur din hund reagerar och vad du kan göra för att hjälpa hunden igenom anfallet.
Hundar drabbas många gånger av samma typer av sjukdomar som vi människor gör. Epilepsi är en sådan sjukdom och den är relativt vanlig hos hundar. Enligt Agrias statistik ligger neurologisk sjukdom på femte plats (år 1995–2000) när det gäller avlivningsorsaker. Bland de neurologiska sjukdomarna är idiopatisk epilepsi och epileptiska kramper dominerande. Ca 4–6 % av alla hundar får epilepsi.
Epilepsi är en ärftlig sjukdom och om en hund har fått diagnosen skall den inte gå i avel! Att det är en genetisk ärftlig sjukdom syns på att vissa raser oftare är drabbade än andra. Vanligast med epilepsi är det hos Berner sennen, Beagle, Springer spaniel, Schäfer, Tax, Keeshond, Collie, Golden retriever, Irländsk setter, Irländsk varghund, Labrador retriever, Dvärgschnauzer, Pudel, Tervueren och Siberian husky. Generellt sett har det visat sig att hundar som väger <15kg (mindre än) inte drabbas lika ofta.
De flesta hundar som får epilepsi, framförallt den idiopatiska varianten, är relativt unga, mellan 1 och 5 år. Det är lite fler hanar som får epilepsi än tikar och statistiskt sett förkortas livslängden med två år.
Urladdningar i hjärnan
Epilepsi orsakas av onormala urladdningar i hjärnans nervceller och är ett symptom på att det finns hyperaktiva celler i storhjärnan. Av någon anledning blir det fel i hjärnans signalsystem och nervimpulser skickas ut helt slumpartat. Nervimpulserna får musklerna att krampa okontrollerbart.
Eftersom även andra sjukdomar kan ge krampanfall måste de först uteslutas. Vanligtvis tar veterinären blodprover och gör en undersökning av hjärtat. På de större djursjukhusen finns idag avancerad MRI (magnetröntgen-kamera) och CT-röntgen (skiktröntgen) som kan ge ännu noggrannare diagnos.
Olika former av epilepsi
Epilepsi delas in i olika former beroende på orsakerna som ligger bakom sjukdomen.
– Idiopatisk epilepsi (IE)
De flesta hundar med epilepsi får diagnosen Idiopatisk epilepsi. Det är den diagnos som hundar får då man inte kan hitta någon bakomliggande orsak till krampanfallen. Alla allmänkliniska, neurologiska och blodprovsmässiga undersökningar är normala mellan anfallen.
– Symtomatisk epilepsi
Symtomatisk epilepsi, eller sekundär epilepsi som det också kallas, är när anfallen är ett direkt resultat av en strukturell förändring i storhjärnan. Dessa förändringar kan antingen vara medfödda eller de kan uppstå av t.ex. infektioner/inflammationer, olyckor eller blödningar i hjärnan.
– Kryptogen epilepsi (KE)
Kryptogen epilepsi påminner mycket om idiopatisk epilepsi och de kan ibland inte skiljas åt. Många hundar får diagnosen IE fast de kanske i själva verket lider av kryptogen epilepsi. Skillnaden mellan dessa är att vid KE tror veterinären att det finns en bakomliggande sjukdom men att den inte går att fastställa med dagens teknik.
– Reaktiva epileptiska anfall
Vid reaktiva epileptiska anfall är hjärnan normal men reagerar på t.ex. en sjukdom (ex. leversvikt, blodglukosförändringar), toxiska ämnen (förgiftningar) eller stress
Olika typer av anfall
Epileptiska anfall delas in i två olika typer, generaliserade och partiella anfall.
– Generaliserade anfall
Vid generaliserade anfall är hela storhjärnan inblandad. På kliniska bilder ser man förhöjd aktivitet i båda hjärnhalvorna.
Tonisk-kloniska anfall (”Grand mal”).
Det är den vanligaste typen av generaliserade anfall hos hundar. Anfallen börjar med att hunden stelnar till (tonisk kramp). Om hunden inte redan ligger ner, faller den omkull och blir sedan medvetslös och får rytmiska muskelryckningar i ben och tassar samt tuggrörelser i käken (kloniska kramper).
– Partiella anfall
Vid ett partiellt anfall visar studier att, åtminstone inledningsvis, bara ena hjärnhalvan har en onormal hög aktivitet.
Hur anfallet yttrar sig beror på i vilken del av hjärnan aktiviteten pågår. Det kan i lindriga fall vara att hunden är fullt medveten men har ryckningar i någon muskel. Symptomen yttrar sig som på en skala vidare via hypersalivering, kräkning, diarré och buksmärtor till de svåraste fallen med nedsatt medvetandegrad och onormala beteenden såsom oprovocerad aggressivitet eller rädsla
Hur yttrar sig epilepsi?
Beroende på vilken typ av epilepsi hunden har kommer sjukdomen att visa sig på lite olika sätt. Nedan beskriver vi det vanligaste.
Prodromal fas, fasen innan anfallet.
Man säger att hunden upplever en aura, en förvarning att anfallet är på väg. Denna fas kan vara i flera timmar innan själva anfallet och hunden blir ofta gnällig, orolig, frånvarande och söker ägarens uppmärksamhet. Hundägaren brukar efter ett tag lära sig att känna igen denna fas och är då beredd på att ett anfall är på väg.
Iktus, anfallet
Iktus, själva anfallet som vanligtvis pågår 1–3 minuter (även om tiden oftast känns betydligt längre). Anfallet kan bli stort, s.k. ”Grand mal” eller litet ”Petit mal”.
Vid ett litet anfall, stelnar hunden bara till och får ett frånvarande uttryck, men fortsätter snart med sin rörelse. Hunden kan verka vara lite förvirrad efteråt.
Vid ett stort anfall blir hunden medvetslös och blir därför okontaktbar. Hundens muskler stelnar till och den faller omkull. Ben och tassar krampar med springande rörelser, käken utför tuggrörelser, hunden gnyr och tappar kontrollen över såväl tarmar som urinblåsa. Huvudet hamnar ofta i en bakvänd ställning.
Postiktal fas, fasen efter anfallet.
När anfallet närmar sig slutet så rör sig hunden långsamt och sakta kommer medvetandet tillbaka. Hunden är ofta trött, förvirrad, vinglig, törstig och verkar inte känna igen husse eller matte. Vissa hundar kan också verka vara blinda. Detta stadium pågår i ett par timmar eller ibland t.o.m. dagar. Det vanligaste är 15–30 minuter.
Hur beter jag mig under ett anfall?
- Det viktigaste är att du håller dig lugn om din hund får ett anfall. Ett enstaka anfall är inte skadligt men det finns risk att hunden skadar sig då den faller omkull.
- Misstänker du att ett anfall är på väg, förbered om möjligt platsen med en mjuk filt. Ta också bort sådant som hunden kan skada sig på.
- Dämpa ljus- och ljudnivåerna. Även om hunden är medvetslös så blir den ofta påverkad av starkt ljus och höga ljud. Tala gärna lugnt och mjukt till hunden så att den märker av din närvaro.
- Du kan gärna stryka handen lugnt över pälsen även om det inte är säkert att den känner av det. Kom dock ihåg att inte röra huvudet eller öronen, det kan istället förvärra kramperna. Håll inte heller fast hunden.
- Stoppa inte in någonting i munnen på hunden! Det är ingen risk att hunden tuggar sönder tungan eller ”sväljer” den. Däremot kan den skada tänderna genom att bita i något som du stoppar in i munnen eller bita dina fingrar.
- Ta gärna tiden på hur länge anfallet håller i sig. Veterinären kan ha nytta av att få ett schema på hur ofta och hur länge hunden har anfall. Skriv gärna en dagbok som du tar med dig till veterinären.
- Filma hunden med hjälp av t.ex. mobiltelefonen, om du har möjlighet. Det underlättar sedan för veterinären att avgöra vilken typ av behandling som ska sättas in.
- OBS! Skulle anfallet hålla i sig längre än 10–15 minuter eller om hunden får flera återkommande anfall så tätt att den inte riktigt hunnit återfå medvetandet mellan dem, ska du omedelbart kontakta veterinären. Kroppstemperaturen kan stiga till livshotande hög nivå och anfallet kommer också att påverka hjärta och blodcirkulation negativt
Behandling
Har hunden endast har något enstaka anfall behöver man ofta inte ge den någon speciell behandling. Om man vet att det finns en annan bakomliggande sjukdom, är det naturligtvis den som hunden ska behandlas mot i första hand.
Har däremot hunden ett eller flera anfall per månad, bör man sätta in en medicinsk behandling. Om hunden har upprepade epilepsianfall kan de ge upphov till förändringar i hjärnan. Eftersom det finns flera olika preparat och de behöver anpassas till hundens behov, kommer hunden att få göra regelbundna kontroller hos veterinären till en början. Medicinerna kommer inte att bota epilepsin men de kan minska symptomen. Därför kommer hunden troligtvis att behöva sin medicin för resten av sitt liv.
Epilepsianfallen kommer inte då hunden är aktiv utan de uppstår då hunden är i vila, så du behöver inte vara rädd att låta hunden springa lös.
Däremot kan miljöombyten eller annan typ av stress vara en utlösande faktor. Om hunden utsätts för t.ex. ett miljöombyte kommer anfallet när hunden lägger sig för att vila.
Praktiska råd
För dagbok över anfallen
Genom att föra dagbok över hundens anfall kan du underlätta både för dig själv och för veterinären.
Skriv in datum och klockslag då anfallet började och ungefär hur länge det varade.
Skriv också ned vad hunden gjorde precis innan anfallet kom samt om hunden hade något ovanligt eller annorlunda beteende före anfallet.
Ta tid på anfallet
Ta tid på hur länge själva anfallet varar. Börja mätningen då hunden faller omkull tills den återfår medvetandet och börjar reagera på sin omgivning igen. Skriv sedan in detta i hundens dagbok.
Får hunden ett litet anfall tar du tid på den tidsperiod som hunden verkar vara frånvarande.
Filma hundens anfall
Du kan också gärna filma hunden då den får sitt anfall. Försök att få med hela hundens kropp på filmen om det går. Om det inte är möjligt, fokusera på att filma hundens huvud och ben.
Orolig eller osäker
Är du det minsta orolig eller osäker under ett anfall, kontakta veterinären! Ofta kan du få bra råd och stöd direkt i telefonen.
Källa: Canine epilepsy och Idiopatisk epilepsi, en fallstudie av Emma Påhlsson, SLU 2007, epilepsihund.se
