I förra delen av Valpens utveckling kunde du läsa om tiden i livmodern fram till åtta veckors ålder. Denna del fortsätter att beskriva utvecklingen från åtta veckor och fram till att hunden blir en vuxen individ.
En stor tonvikt ligger på den oerhört viktiga socialiseringsprocessen som du som hundägare måste genomföra med valpen då den är mellan åtta och tolv veckor gammal.
Socialiseringsperioden (21 dagar – 12 veckor)
De flesta valpar kommer till sina nya hem vid ca åtta veckor då hunden fortfarande befinner sig i socialiseringsperioden.
Socialiseringsperioden innebär som du kunde läsa i förra avsnittet (se ”Valpens utveckling- del 1”), att valpen är extremt mottaglig för sociala stimuli.
Den kan under denna period lätt forma nya bindningar till olika individer. En valp är därför i en bra ålder för att placeras i ett nytt hem. Men det förutsätter att du som dess nya ägare fortsätter med den socialiseringsplan som uppfödaren förhoppningsvis har startat.
Vid åtta veckor är valpen väl präglad på sin mamma, sina syskon och eventuella andra hundar i flocken och det är tid att valpen präglas även på sin nya människoflock.
Problem med andra hundar eller människor
Skulle valpen skiljas från sin mamma redan vid sex veckors ålder är den inte tillräckligt präglad på sin hundflock. Då kommer valpen troligen att få problem med samspelet med andra hundar.
Får hunden däremot ingen kontakt med människor under sina första 14 veckor, kommer den att bli mycket svår att handskas med.
Den kommer inte att kunna dresseras med någon större framgång. Detta är mycket viktigt att tänka på om du tar över en äldre hund där dess tidiga ursprung är okänt.
Under socialiseringsperioden fortsätter du att lägga grunden till hundens framtida mentalitet. Därför är det oerhört viktigt att hunden möter nya personer, djur och situationer på ett lugnt och trivsamt sätt.
Låt valpen få vänja sig vid sin nya miljö i lugn och ro. Du som nybliven hundägare ska vara den som står för hundens trygghet, närhet och omvårdnad.
Blir valpen under denna tid utsatt för starka sinnesintryck, t.ex. fyrverkerier, aggressiva hundar eller hårdhänta personer kan den bli chockad och påverkad för resten av sitt liv.
Alla etologer och andra personer som arbetar med hundar kan inte nog betona hur viktigt det är att hunden får mycket och god kontakt med såväl andra människor som andra djur under dessa få veckor.
Socialiseringsplan
Ofta pratar vi hundinstruktörer om att du som nybliven valpägare bör ha en socialiseringsplan, men det är inte en kravlista som du slaviskt ska följa.
Missar valpen att uppleva några av situationerna i socialiseringsplanen är det aldrig försent att vänja hunden vid dem senare i livet.
En hund är precis som en människa formbar under hela livet, det är bara lite svårare att lära in nya saker ju äldre hunden blir och det kan också vara svårt att lära bort ett beteende som den har haft i flera år.
Återigen vill jag betona att låta valpen få uppleva nya saker i sin egen takt, att låta den få tid på sig och låta den få vila ordentligt mellan varven.
Socialiseringsplanen bör anpassas till din och hundens livssituation. Bor ni på landet är det viktigare att hunden blir van vid hästar och kor till skillnad mot stadshunden som behöver vänja sig vid trafik och bussåkning.
Några vanliga situationer är:
Barn
Barn låter mycket och de rör sig inte på samma sätt som vuxna. Har du inte egna barn, ta med dig valpen och promenera utanför ett dagis eller en skola.
Låt barnen få komma fram en och en och klappa hunden. Ibland kan någon av dem få ge valpen en godisbit som du har med dig.
På så sätt lär valpen sig att barn är riktigt trevliga. Se dock till att de inte är så många och att de låter så mycket att hunden istället blir skrämd.Olika personer
Vänj valpen vid att andra personer klappar den, tar i och lyfter upp den. Låt gärna någon bekant få peta lite i munnen, titta i öronen och så vidare. Då blir den van vid hantering.
Låt den möta personer som inte rör sig på samma sätt som husse eller matte, t.ex. som sitter i rullstol, går med rullator eller käpp.
En person med solglasögon, hatt eller paraply kan vara en ny upplevelse för hunden. Likaså cyklister, inlines-åkare och mopedister.
Andra hundar
Vänj hunden vid andra hundar, stora såväl som små.
Det är jättebra träning att låta valpen få leka en stund med en lite äldre hund. Det under förutsättning att den äldre hunden är vänlig.
Valpen måste få lära sig hundspråket, som faktiskt varierar lite mellan olika raser, och det är vi människor av förklarliga skäl dåliga på att lära ut. Ju fler vänliga hundar valpen träffar som liten, ju större förtroende får den för okända hundar.
Det har visat sig att brist på kontakt med andra hundar efter åtta veckor innebär en försämring av hundens språk.
Vänta inte med att introducera andra hundar tills valpen har fått sin 12-veckas vaccinationsspruta. Valpen har antikroppar kvar från tiken samt har redan fått vaccination hos uppfödaren. Risken att valpen blir smittad är mycket liten om den äldre hunden har fullgoda vaccinationer.
Nyttan med att socialisera valpen med andra hundar är så mycket större.Hushållsljud
Tv:n, dammsugaren, gräsklipparen, hårfönen, telefonen, dörrklockan, slammer med kastruller, ja allt som låter i ett hem.
Det är ingen idé att tassa runt på tå för att inte störa valpen, du gör hunden en större tjänst genom att låta allt vara som vanligt.Byggen/vägarbeten.
Maskiner som låter mycket, luktar konstigt och människor som ropar är bra träning. Likaså att passera sopbilar, lastbilar och tåg men även här gäller det att valpen inte blir skrämd.
Sätt er en bit ifrån och titta på vad som händer så inser snart valpen att det inte är farligt.
Andra miljöer
Bor du på landet, ta med hunden in till staden och låt den få uppleva allt ljud det är där.
Bor du i staden, ta med dig hunden till landet och passera en ko-, häst- eller fårhage.Broar och tunnlar
Att vistas högt uppe på en bro med bilar passerande nedanför kan vara lite läskigt.
Även att vistas i en tunnel där alla ljud blir förvrängda är en konstig upplevelse.Bussar, tåg och båt
Åk buss och tåg med hunden, även om det bara är mellan två stationer.
Har du möjlighet att prova, ta med dig hunden i en båt också.
Olika underlag
Skiftande underlag kan till en början vara skrämmande. Vänj valpen med trägolv, mattor, sten, sand, gräs, snö, vatten, gallerdurkar (finns ofta på trappor vid lastkajer, där kan man också träna höjder) o.s.v.Folksamlingar
Mycket folk innebär höga ljud och många dofter för en hund. Dessutom ser hunden inte mycket mer än en mängd ben och fötter. Var dock noga med att valpen inte blir nertrampad, det är lätt hänt!Trappor och hissar
Träna valpen att gå både upp och ner för trappan. Låt dock inte en hund som inte är färdigvuxen gå i trappor flera gånger per dag. Muskler och leder mår inte bra av att utsättas för den konstiga belastning det innebär på hundkroppen.
Juvenila perioden (12 veckor till könsmognad)
Under den juvenila perioden, som också kallas för unghundsstadiet, kommer valpen att växa både kroppsligt och mentalt för att utvecklas till en vuxen hund med en egen personlighet.
För hundens anfader, vargen sträcker sig denna period ofta till tvåårsåldern men våra hundar blir oftast könsmogna redan mellan sju och arton månader.
När valpen kommer in i denna period minskar ofta lusten att ta nya kontakter samtidigt som rädslan för allt nytt blir större.
Även under denna period kan du socialisera valpen men det kräver betydligt mer arbete och det är svårare att få bra resultat. Den juvenila perioden brukar delas in i:
13-16 veckor
Nu leker valpen mer än hälften av sin vakna tid. Med hjälp av lek tränar den både sina muskler och sitt sinne, den lär sig både sina starka och svaga sidor.
Nu ökar också testosteronhalten hos både hanar och tikar vilket gör att valparna kan slåss mera. Lusten att dominera ökar och denna period brukar ofta kallas för ”halv könsmognad”. Var själv gärna nere på golvet och lek med valpen så stärker du banden mellan er.
När valpen biter dig, för det kommer den att göra, bestraffa inte den med hårda ord eller knuffar för då kan du istället trappa upp bitandet. När det blir för hårda tag reser du dig upp och går därifrån istället så inser snart hunden att bitande innebär att leken tar slut.
16 veckor- sju månader
Vid sexton till tjugo veckor lossar de sylvassa mjölktänderna och ersätts av de betydligt kraftigare permanenta tänderna. Hur tandlossningen påverkar hunden är väldigt individuellt, vissa valpar biter i allt medan det hos andra knappt märks.
Oftast sväljs mjölktänderna. Det är viktigt att du kontrollerar att mjölktanden verkligen lossnar när den permanenta tanden kommer fram, i annat fall kan hundens bett bli felaktigt. Mer information hittar du på ”Hundens tänder”.
Jaktintresset ökar runt fem månaders ålder, valpen intresserar sig för intressanta dofter och börjar följa olika spår.
Hundägaren upplever att hunden lever lite i sin egen värld, den kommer inte på inkallning och verkar inte riktigt lyssna. Dessa beteenden beror inte på att valpen är olydig, hunden är helt enkelt så fokuserad på det den har hittat att den faktiskt inte hör dig.
Spökåldern
Ungefär samtidigt som andra dofter blir mer intressanta och könsmognaden närmar sig, ofta vid fem till sju månader, kommer hunden in i det som kallas för ”spökåldern”.
Hunden visar plötsligt rädsla för vardagliga situationer, situationer som tidigare har fungerat utan problem.
Hunden blir mörkrädd, reagerar på skuggor, cyklar eller fladdrande vimplar. Den reagerar med misstänksamhet, skäller, vägrar gå närmare eller ryggar tillbaka av rädsla.
Tvinga aldrig fram hunden i dessa situationer. Men förstärk inte heller rädslan genom att tycka synd om hunden eller gå omvägar förbi hindret.
Bli heller inte arg på din hund- du kan aldrig minska en rädsla genom ilska. Verka istället själv helt oberörd, fortsätt att gå vidare som om ingenting har hänt. Försök sedan att passera den skrämmande platsen flera gånger de kommande veckorna tills den blir avdramatiserad.
Vill du läsa mer om Spökåldern? Det hittar du här Dags för spökåldern.
Rumsren
Vid sex månader är de flesta valpar rumsrena. Är du påpasslig lär du dig tidigare att tolka hundens signaler för när det är dags att uträtta behoven.
I början kan inte valpen hålla sig men vid sex månader brukar den klara av det tillräckligt lång stund för att du ska hinna ut med den.
Sju till nio månader
Nu inträffar könsmognaden för de flesta hundar, tiken löper för första gången och hanhunden lyfter på benet. För större raser och hundar av mer urhundstyp kan könsmognaden dröja till ca arton månader.
Under denna tid minskar leklusten och hunden får ett påtagligt förändrat beteende. Könshormonerna har ett stort inflytande på hundens beteende och i början innan hormonnivåerna stabiliseras kan det bli lite kaos i hjärnan.
Hanhunden (och vissa tikar) börjar revirmarkera med urin på alla upptänkliga ställen. Båda könen, även om det är mindre utpräglat hos tiken, blir mindre sociala, mer avvaktande och till och med aggressiva mot främmande hundar. ”Hundar som kissar överallt och markerar revir” är en bra artikel att fördjupa sig i.
Även om hunden är könsmogen och fysiskt kan få valpar redan nu är de inte mentalt mogna för rollen som förälder. Därför är det i Sverige enligt lagen förbjudet att para en tik som är yngre än arton månader (se ”Vilka lagar gäller för mig som hundägare?”)
Många rasklubbar har också satt en gräns på att tiken måste vara två år innan hon får sin första kull.
Hos vargen sammanfaller den fysiska och mentala könsmognaden vid ca tjugotvå månaders ålder.
Psykisk könsmognad (ca två år)
När den enskilda hunden blir psykiskt könsmogen, eller helt enkelt vuxen, varierar kraftigt.
Många anser att hunden i tvåårsåldern blir trotsig, svårtränad, har konstiga beteenden och blir aggressiv mot tidigare vänner.
Rent biologiskt finns ingen riktig grund för påståendet att hunden genomgår någon speciell utvecklingsfas då, men det skulle kunna vara en rest från vargens könsmognad som visar sig. Många vargar lämnar sin flock i tvåårsåldern för att bli självständiga individer och bygga upp en ny flock.
Det skulle kunna vara detta som gör att din tvååriga hund plötsligt slutar lyssna på dig eller tar en extra omväg innan den kommer på inkallningen.
Tänk då på att hunden inte är olydig med flit. Nonchalera hunden om den försöker utmana dig, öka belöningsfrekvensen då hunden kommer på inkallningen och se till att du som flockledare skapar trygghet och glädje omkring dig. Det kommer att öka chansen för att hunden frivilligt söker sig till ditt sällskap.
Problem med din hund- sök hjälp!
Förhoppningsvis kommer du och din hund att dela liv under åtminstone åtta till tio år framåt och ni ska glädjas åt varandras sällskap. En hund är en levande individ som har, precis som du, sina goda och mindre goda sidor.
Upplever du att du har problem på något område med hunden, tveka inte att söka hjälp!
Ta kontakt med veterinären, en utbildad hundinstruktör eller hundpsykolog. Det är bättre att prata en stund med någon som arbetar professionellt med hundar och som har utbildning för det än att få olika och kanske motstridiga råd från olika hundägare och förståsigpåare.
Läs mer
Vill du läsa första delen av denna artikel? Då hittar du den här: ”Valpens utveckling- del 1″
Denna artikel är skriven av Elisabeth på Glanna och har varit publicerad i tidskriften ”Om hund & katt” 3/2013
Källor: Beteendeboken, om valpens tidiga utveckling av Lars Fält 2003 | Hundens språk och tankar av Per Jensen 2011 | Dog behaviour, evolution and cognition av Ádám Miklósi 2007 | Etologiboken, om hundars beteende av Ingrid Tapper 2004 |Hunden, människan, relationen av Kerstin Malm 2006
