Under tidig vår börjar det bli dags att se upp för fästingar. Så snart utomhustemperaturen överstiger +5 grader vaknar de.
Därför brukar fästingsäsongen oftast vara mellan mars och oktober, lite beroende på var du bor. Men de kan vara aktiva även under milda vintrar, framförallt i södra Sverige.
Kvalster
Fästingarna tillhör djurgruppen kvalster, som är ett slags spindeldjur. Det finns flera arter av fästingen, men den fästing som angriper människor och djur är oftast den vanliga fästingen, Ixodes ricinus.
Fästingen lever 2 till 3 år. Den utvecklas under den tiden från en larv på några tiondels millimeter till en vuxen individ på 3–4 mm.
Fästingen behöver en blodmåltid som larv för att kunna utveckla sig till nymf. Även nymfen behöver en måltid med blod för att bli vuxen. När nymfen fått tillräckligt med blod släpper den taget och ramlar till marken. Där ömsar den skinn och övergår till att bli en vuxen fästing. Den vuxna honan behöver också blod för att kunna lägga ägg.
Fästingarna sitter uppe på ett grässtrå för att vänta på ett passerande värddjur som den kan krypa över till. De flesta däggdjur, fåglar och kräldjur fungerar som värddjur.
Beroende av fukt
Eftersom fästingarna äter (=dricker blod) så sällan är de beroende av en fuktig omgivning för att inte torka ut. De kan ta upp fuktighet ur luften men uppe på grässtråna är luften oftast torr på sommaren. Därför måste de krypa ner mot marken ibland för att tanka vatten. De trivs bäst i skuggiga, fuktiga omgivningar med tät undervegetation.
Fästingen kryper runt på hunden, katten eller människan en stund innan den biter sig fast. Där sitter den kvar 3–11 dagar och suger blod innan den till slut släpper taget och ramlar av.
Fästingsjukdomar
Det finns flera sjukdomar som fästingen kan överföra till både djur och människor.
För vissa av sjukdomarna kan man behöva en antibiotikabehandling i fall man blir sjuk. Alla som blir smittade blir dock inte sjuka och då ges heller ingen antibiotika. (Läs gärna Att ge antibiotika till hund och katt)
Därför måste hunden eller katten visa symptom innan veterinären ev. skriver ut en antibiotikakur. Det går också att bli smittad på nytt efter en genomgången behandling.
– Anaplasmos/Erlichios
Anaplasma som tidigare hette Erlichios, orsakas av en bakterie som finns i fästingens tarmar. För att smittan ska kunna överföras, måste fästingen ha sugit blod från hunden eller katten i minst ett dygn.
Anaplasma ger en infektion i hundens eller kattens vita blodkroppar. Det tar oftast 1–2 veckor från att fästingen har överfört smittan tills att symptomen syns.
Symptom: feber, trötthet, dålig matlust, stelhet och en ömhet som leder till ovilja att röra på sig.
Veterinären ställer en diagnos med en kombination av kliniska symptom och blodprov. Antibiotika brukar fungera bra, men i vissa fall kräver det en lång kur. En del kan dock få kroniska besvär.
– Borrelios
Även Borrelios finns i fästingens tarmar. För att smittan ska kunna överföras krävs det att fästingen suger blod i minst ett dygn.
Borrelios-bakterierna tar sig in via huden till bindväven och till lederna. Tiden från bett till symptom är betydligt längre än för Anaplasma, 2–5 månader.
Symptom: feber, trötthet, stela leder och hälta som ibland flyttar sig mellan olika ben.
Antikroppar kan finnas kvar i blodet i flera år, så om djuret inte har några symptom sätter man inte in någon behandling.
– TBE
TBE är en allvarlig sjukdom som kan orsaka hjärninflammation. Det händer att även hundar och katter får TBE, men det är mycket ovanligt.
Förebygg med anti-fästingmedel
Olika hundar och katter får olika mycket fästingar. Vissa individer har lättare att få dem än vad andra har.
Katter uppvisar mer sällan symptom på fästingsjukdomar än vad hundar gör. Men det innebär inte att katter inte kan bli sjuka av fästingbett.
Bor du i framförallt Götaland och Svealand samt längs Norrlandskusten bör du använda någon typ av anti-fästingmedel på din hund eller katt. Det finns flera olika preparat och du kan behöva prova dig fram till vilket som passar bäst på just ditt djur.
Var uppmärksam på att preparatet är anpassat till katt om du ska ha det på katten. Vissa vanliga fästingmedel fungerar bra till hund men är giftiga för en katt! Rådgör gärna med apotekspersonalen eller veterinären först.
På recept och receptfria
Spot-on
Apoteken säljer olika receptfria medel, s.k. Spot-on lösningar, d.v.s. du droppar medlet i nacken på hunden eller katten. Medlet sprider sig sedan över huden.
Spray och halsband
Det finns också fästingmedel i spray-form samt som halsband. Halsbandet ska sitta på hunden under hela behandlingstiden 5–6 månader.
Scalibor (halsband) ska inte användas på katter. Men ett normalt umgänge mellan hund och katt i samma hushåll ska inte vara något hinder. Fästinghalsband innehåller ett starkt nervgift och kan orsaka håravfall, vinglighet och trötthet. De ska inte heller sitta på hunden när den badar i en sjö eller i havet. Detta eftersom fiskar och mikroorganismer kan påverkas på ett negativt sätt.
Tuggtablett
Numera finns det också tuggtabletter till hunden men de måste skrivas ut på recept av veterinären.
Det finns just nu två sorter, Bravecto och Nexgard. Bägge gör att fästingen dör inom några timmar och ramlar av och hinner därför inte att överföra någon smitta.
Kosttillskott
Det finns också olika preparat och kosttillskott att köpa i djuraffärerna som sägs ha en förebyggande effekt men dessa är inte vetenskapligt utprovade. Vissa djurägare hävdar att de fungerar utmärkt, medan andra inte ser någon effekt alls.
Vaccination
Det finns ett vaccin till hundar mot Borrelios som innehåller skydd mot de tre olika borreliastammar som finns i Sverige.
Hunden ska grundvaccineras 2 gånger med tre veckors mellanrum och därefter en gång per år. Den årliga vaccinationen rekommenderas att göras i god tid innan fästingsäsongen.
Detta vaccin är inte verksamt mot Anaplasma och TBE, därför bör hunden använda ett fästingpreparat också.
Biverkningar
Det finns olika biverkningar på de flesta fästingpreparaten så håll lite extra koll på ditt djur de första dygnen.
Se till att katten eller hunden inte kommer åt att slicka på dropparna som du har satt i pälsen. Även små barn bör hållas borta från djuren.
Får katten eller hunden biverkningar, avlägsna medlet genom att duscha och schamponera noga. Kontakta veterinär om djuret blir mycket dåligt.
Titta igenom pälsen dagligen
Även om du använder något preparat mot fästingar bör du dagligen titta igenom pälsen eftersom ingen av medlen förhindrar fästingar till 100%.
Fästingar som kryper är lätta att plocka bort, de som har sugit sig fast ska tas bort så snart som möjligt. Helst bör du använda en fästingplockare, det finns olika varianter att köpa så prova dig fram till en som du trivs med.
Du kan också använda naglarna eller en pincett, var dock försiktig med framförallt pincetten då risken är stor att du istället krossar fästingen. Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra den rakt ut.
Skulle delar av huvudet bli kvar är det inte farligt, de kommer att ramla bort inom något dygn. Tvätta rent såret med tvål och vatten eller desinfektionsvätska.
Undvik att klämma eller smörja in fästingens bakkropp eftersom det istället kan underlätta att smittämnen överförs.
Fästingar kan sätta sig fast var som helst på värddjuret, men ofta hittar du dem i ansiktet, bakom öronen, i armhålorna eller på halsen.
Knöl efter fästingen
Det är inte ovanligt att det bildas en liten knöl i huden någon dag efter att du tagit bort fästingen.
Det är en liten infektion som brukar försvinna inom ett par veckor. Ser knölen röd och irriterad ut bör du försöka att göra den ren med tvål och vatten eller klorhexidin.
Eksem
Har du en hund som lätt drabbas av fukteksem är det inte ovanligt att det lilla såret efter fästingbettet utlöser ett eksem.
Precis som allt fukteksem blir huden röd och kladdig och hunden får ont. Hunden förvärrar eksemet genom att slicka på det. Läs mer om fukteksem på Sommarens faror.
Fästingar på vintern
Om du hittar fästingar på din hund eller katt även på vintern bör du spara dessa och skicka dem på analys. Det kan då röra sig om en art som kommit med från utlandet. Den ska normalt inte finns i Sverige och ditt hem kan då behöva saneras.
Prata med din veterinär så kan de tala om vart du ska vända dig.
Källor: Naturhistoriska riksmuseet och www.agria.se
