Vilken tass använder din hund mest?
Det finns ett flertal undersökningar på olika djur som visar att de använder högra respektive vänstra hjärnhalvan i olika situationer.
I en förlängning av denna forskning har man även studerat hundar för att se om de kan vara vänster- eller högertassade.
[cmtoc_table_of_contents]
90% högerhänta
Hos oss människor vet vi att 90% föredrar att använda höger hand vid komplexa beteenden.
Man har gjort studier på hästar, råttor, katter, ormar, bläckfiskar, paddor och fiskar.
Eftersom flera av dessa djur inte har händer eller armar så har man studerat användandet av de olika hjärnhalvorna genom att t.ex. presentera en låda med mat från vänster respektive höger sida.
Lateralisering
Lateralisering är ett vetenskapligt begrepp som beskriver två likadana kroppsdelar som är symmetriskt placerade men som används på olika sätt.
Att vi helst använder höger- eller vänsterhanden är en form av lateralisering.
Hos schimpanser ser man ofta att de föredrar höger- eller vänster hand i olika situationer istället.
En schimpans föredrar ena handen när den håller i sin unge medan den använder andra handen till att hålla i olika redskap, medan det kan vara tvärtom för en annan flockmedlem.
Hjärnan är delad i två olika halvor, dessa halvor styr olika funktioner i kroppen.
Hos människan är hjärnhalvornas funktioner väldigt uppdelade medan de är mindre åtskilda hos andra arter. Ju mer åtskilda halvorna är, desto mer lateraliserad är man.
Nervbanorna som går från de yttre organen till respektive hjärnhalva går i kors. Det innebär t.ex. att använder du höger sidas muskler så arbetar din vänstra hjärnhalva.
Eftersom vi vet rätt väl vilken hjärnhalva som har befälet i olika situationer kan vi också förstå hur djuren upplever olika situationer genom att studera vilka kroppsdelar som är mest aktiva.
Plåster för ögonen
Den första forskningen på hundar inom detta område gjordes 1987. Forskarna satte en typ av plåster över hundarnas ögon. Sedan studerade de hur hunden använde sina framtassar till att ta bort detta plåster.
Den undersökningen visade att 57,1% var högertassade, 17,9% vänstertassade och 25,0% använde båda tassarna i lika stor utsträckning.
Forskarna gjorde ingen notering om det fanns någon skillnad mellan de olika könen.
Skillnad på hanar och tikar
Senare forskning, där hundarna även då fick ett självhäftande papper över ögonen eller nosen, visade att 70% av hanhundarna och 80% av tikarna föredrog den ena tassen framför den andra.
De hittade också en liten skillnad mellan könen, hanhundarna var i större utsträckning vänstertassade medan tikarna oftare föredrog höger tass.
2003 och 2004 genomförde man ett test där hundarna skulle:
- på kommando, lyfta en tass
- ta bort en filt som man hade lagt över deras huvud
- flytta på en skål som forskarna hade lagt upp och ner över en godisbit
Även här såg forskarna en skillnad mellan hanar och tikar (hanar – vänster tass, tikar – höger tass), men det intressanta i denna studie var att det varierade mellan de olika uppgifterna.
I de två första uppgifterna syntes skillnaden tydligt, däremot inte i den sista uppgiften där hundarna skulle ta bort skålen från godisbiten.
Dessutom bytte ett större antal hundar tass mellan uppgift ett och två. De som lyfte vänster tass på kommando, använde höger tass till att ta bort filten och tvärtom.
Men skillnaden i vilken tass som användes mest mellan de olika uppgifterna, kan bero på vad hunden har lärt sig tidigare.
Val av tass kopplad till prestation
2005 genomförde ett forskarteam i Amsterdam en undersökning med 36 hundar där forskarna försökte koppla prestationen till val av tass.
Hundarna delades in i olika grupper beroende på deras ålder (från 8 veckor och uppåt), kön och träningsbakgrund.
Samtliga hundar var familjehundar som forskarna valde ut från olika hunddagis och hundgrupper.
De tog in en hund i taget i ett rum och filmade när de skulle utföra en sökuppgift.
Först fick hunden och handledaren gå runt i rummet. De fick då bekanta sig med omgivningen innan de blev placerade vid ena kortändan.
I den andra änden placerade forskarna ut tre koner och under en av dessa gömde de en korvbit. På kommando släpptes hunden för att söka reda på korven.
Det forskarna ville studera var om valet av vilken tass hunden först använde då den skickades iväg, kunde kopplas till hur väl den utförde sökövningen.
De fann att de hundar som gick iväg med vänster tass klarade av övningen bättre än de som använde höger tass.
Intressant var också att de vänstertassade förbättrade sitt sökbeteende mellan de olika försöken, medan de högertassade inte visade någon förbättring. Varför det var så, kunde inte forskargruppen förklara.
Ytterligare en intressant aspekt som framkom i denna undersökning var att de inte kunde se någon skillnad mellan könen, varken i vilken tass som användes först eller hur väl de presterade.
79 oönskade hundar i England
Forskare vid två universitet i England (Manchester och Exeter) genomförde en stor undersökning med 79 hundar.
De valde ut dessa från olika hundhem, bland hundar som var antingen bortsprungna eller oönskade.
Då de flesta av hundarna hade en oklar bakgrund, fick de försöka att gissa sig till ungefärlig ålder samt vilken träningsbakgrund (eller snarare brist på träning) de hade.
De valde också ut gruppen av hundar så att de fick en jämn fördelning mellan kastrerade och icke kastrerade hundar.
Dessa hundar fick tre olika uppgifter:
- ett tuggben att gnaga på. De studerade vilken tass hunden höll fast benet med
- ett plåster på nosen som hunden försökte ta bort
- en aktivitetsboll med godis inuti
Gruppen fann att hanhundar oftare använde vänster tass med aktivitetsbollen, men att det avtog vid senare tillfällen då hunden åter igen fick bollen.
De hittade däremot ingen skillnad mellan könen vid de två andra uppgifterna.
Totalt sett kunde forskarna inte visa någon könsskillnad mellan användandet av höger och vänster tass.
Förutsäga hundars lämplighet
I Australien har olika forskare studerat ett sjuttiotal hundar för att om möjligt kunna förutsäga deras framtida lämplighet som ledarhundar.
De studerade hur hundarna använde sina tassar för att komma åt mjuk hundmat som hade kletats fast inuti en Kong (en hundleksak i gummi, se bild).
De jämförde sedan dessa resultat med deras psykiska egenskaper som de fick fram genom att använda en väl utvärderad enkätmetod.
Vissa slutsatser kunde de dra, som att de hundar som var utpräglade vänstertassade hade högre poäng gällande aggressivitet mot främmande människor.
De hundar som inte hade någon speciell förkärlek för någon tass löpte större risk att vara ljudkänsliga och vänstertassade hundar hade sämre chanser att bli godkända som ledarhundar.
Men ännu återstår mycket forskning innan det går att använda detta i praktisk tillämpning.
Viftar svansen åt höger eller vänster?
Den italienska forskaren Georgio Vallortigara och hans team studerar lateraliserade beteenden hos en mängd olika djur.
De studerade bland annat hundarnas svansviftningar.
Man studerade ett trettiotal hundar medan de gick in i en smal fålla. Den var anpassad så att svansen stack ut och kunde röras fritt.
De hade placerat videokameror ovanför hundarna så att det gick att studera deras ryggar och svansar.
Framför hundarna visade sig antingen ägaren eller främmande personer.
När ägaren kom viftade svansarna ordentligt, men rygg och svans rörde sig betydligt mer åt höger vilket visar att vänster hjärnhalva var mer aktiv. Det är den hjärnhalva som hanterar de mer positiva känslorna.
Även en främmande person fick svansviftningar åt höger, men då var de inte lika intensiva.
Fick de istället se en främmande hund vreds svansen och ryggen mer åt vänster istället. Det är logiskt med tanke på att höger hjärnhalva aktiveras av osäkerhet och stress.
Är svansviftningens riktning betydelsefull i hundspråket?
Hundar använder sig mycket av kroppsspråket i sin kommunikation med varandra, så kan svansviftningens riktning ha en betydelse i deras kommunikation också?
Den italienska forskargruppen fortsatte sina undersökningar genom att filma en hund rakt framifrån när den viftade på svansen.
På filmen var ryggens och svansens riktning åt höger, det vill säga, hunden visade positiva känslor.
Genom att spegelvända bilderna fick såg hunden ut att bete sig exakt likadant men med rygg och svans vridna åt vänster.
Båda filmvarianter visades för mer än 40 hundar samtidigt som deras puls mättes och deras beteende filmades.
När hunden på filmen viftade mer åt vänster, ökade pulsen på de hundar som tittade. De upplevde hunden på filmen som hotfull och visade en mängd olika stressymptom.
När hunden på filmen viftade mer åt höger istället uppfattades den som mindre hotfull och farlig.
Källa: Paw preference Correlates to Task Performance in Dogs, A. van Alphen et. al, Vrije Univeriteit Amsterdam 2005 | Dog paw preference shows lability and sex differences, F. Poyser et. al, University of Manchester 2006, | Hunden som skäms- myt eller sanning? Per Jensen 2014.
