Gravityscan Badge
Hem / Hund / Fakta om hundar / Valpens tidiga utveckling till 12 veckors ålder
Två valpar av rasen Cão da Serra da Estrela

Valpens tidiga utveckling till 12 veckors ålder

Äntligen kommer valpen hem till dig, åtta veckor gammal och mogen att börja sitt nya liv. Men har du funderat på vilken betydelse tiden hos uppfödaren har haft och vilken betydelse ditt förhållningssätt till valpen under den närmsta tiden kommer att ha? Alla upplevelser valpen får, såväl positiva som negativa fram tills den blir tolv veckor gammal kommer att ha mycket stor påverkan på resten av hundens liv.

Denna artikel vill belysa hur viktigt det är för uppfödare men också för alla valpköpare, att ha kunskap om valpens utveckling och vilken betydelse hanteringen av såväl tik som valpar har på den enskilda hundens framtida liv. Förhoppningsvis får SKK-anslutna uppfödare denna information via sin organisation och rasklubb men det är viktigt att det tas upp till diskussion med jämna mellanrum för saker glöms bort. Dessutom finns alla uppfödare av blandraskullar, hur mycket vet de? Då gäller det att vi som valpköpare utövar vår konsumentmakt genom att ställa frågor. Du som köpare tar ansvar för en levande individ och ni ska förhoppningsvis dela liv i 10-15 år, är det då inte viktigt att ha kunskap om denna individs start i livet och vad det kan innebära för framtiden?

Arv och miljö

Hur just din valp kommer att utvecklas beror naturligtvis mycket på dess arv och gener. Men den utvecklingen kan förstärkas, dämpas eller förbli relativt oförändrad beroende på vad valpen utsätts för under sin tidiga utveckling.

Olika raser har olika genetiskt bestämda förutsättningar, eller egenskaper för att t.ex. skälla, bära saker, vara vaksamma eller rädda. Men hur beteendena tar sig i uttryck är mycket konservativa. Centrala nervsystemet skickar samma signaler till örats muskler att dra ihop sig för att rikta öronen framåt oavsett om det är en schäfer med upprättstående öron eller en cocker spaniel med hängande öron. Men hos cockerspanieln ser vi bara svagt att öronmusklerna rycker lite eftersom örats form och storlek gör det omöjligt att rikta det framåt som hos schäfern.

Skillnaden mellan olika raser är snarare hur lätt eller svårt det är att utlösa de olika beteendena. Det är lättare att få en retriever att bära ett föremål än att få en bulldogg att göra det. Däremot finns det individuella skillnader även inom raserna. En retriever blir inte automatiskt en bra fågelapportör bara för att den tillhör en sådan ras. I det fallet spelar arvet en stor roll, chansen till en bra apportör ökar om föräldrar och förfäderna har varit duktiga fågelhundar. Men om valpen får sämre förutsättningar under sin tidiga utveckling finns risken att denna individ ändå inte platsar i jaktlaget. Om hunden både får en sämre start och dessutom inte får utöva sina genetiska beteenden är risken mycket stor att vi får en ”problemhund”.

Valpens olika perioder

Även om vi delar in hundarnas första tid i livet i olika perioder är det viktigt att komma ihåg att det är kontinuerliga processer som sker hela tiden. Precis som hos människor kan en valp vara lite tidigare eller lite senare än övriga syskon i sin utveckling men i stort följer valpen dessa perioder.

I denna första artikel kommer vi att ta upp valpens utveckling redan från fosterstadiet tills det att valpen flyttar till sin nya familj vid åtta veckors ålder. I nästa artikel fortsätter vi med utvecklingen från åtta veckor till könsmognaden. Då har också oftast ansvaret för hunden flyttats från uppfödaren till den nya ägaren.

Prenatala perioden

En dräktig tik

Vi börjar med att beskriva tiden innan valpen föds, den s.k. Prenatala perioden (prenatal= före födelsen). Senare års forskning har förstärkt de tidigare teorierna att valpen påverkas av sin mamma redan i fosterstadiet. Experiment har gjorts där en grupp tikar fick vaniljextrakt i sin mat från 20:e dräktighetsdagen och deras valpar valde sedan att söka sig till den pinne som var doppad i vaniljextrakt då de var 23 timmar gamla.

Det som påverkar valpen mest under den prenatala perioden är troligen den mängd stress- och könshormoner som tiken utsöndrar via blodet. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av kortisol, som passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå, så när valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation. Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende.

Än återstår mycket forskning kring den prenatala perioden, men en dräktig tik bör få leva som vanligt och inte utsättas för varken ett överdrivet omhuldande, frustration eller osäkra sociala relationer. Just relationer kan vara oerhört starka stressorer och här är fodertikar en klar riskgrupp. Under en mycket känslig period ska hon byta miljö och flytta tillbaka till uppfödaren. Är hon dessutom van vid ett aktivt liv bör hon få fortsätta med det så länge hon orkar och det kan inte alltid en uppfödare tillgodose som ofta har flera hundar att ta hand om.

Neonatalperioden (0-12 dagar)

En hög med små valpar

Detta är valpens två första levnadsveckor och de går i princip bara ut på att överleva. Den nyfödda valpen kan långsamt kravla runt med hjälp av frambenen och huvudet svänger från sida till sida. Även om det kan se klumpigt ut finns det en mening med valpens rörelsemönster. I det vilda gräver tiken en lya som är svagt skålformad och med valpens cirklande rörelser kommer valparna att hamna tillsammans i botten av lyan. De kan på så sätt lättare behålla kroppsvärmen eftersom de ännu inte kan reglera kroppstemperaturen på egen hand. Frambenen är också bättre utvecklade än bakbenen eftersom valpen behöver ”mjölktrampa” intill tikens spene för att stimulera hennes mjölkproduktion.

Hjärnan och nervsystemet är outvecklade vid födseln men under de närmsta dagarna sker en snabb utveckling. Kontakter mellan olika nervceller sker, vilket leder till hjärnans förmåga att samordna och styra individens reaktioner. Fram till sjunde levnadsveckan ökar antalet synapser (kopplingar mellan två nervceller i hjärnan) från ett par hundra till 12 000 hos en enskild nervcell.

Valpens ögonlock är slutna och synnerven är inte tillräckligt utvecklad så den ser ingenting. Det behöver den inte heller i ett vilt tillstånd, då lyan oftast finns på ett par meters djup och valpen inte lämnar den före ca tre veckors ålder. Även hörselgångarna är slutna så valpen hör varken sina syskon eller sin mamma, däremot gnäller, bjäbbar och piper valpen. Det är nödvändigt för att tiken ska veta om hon råkar lägga sig på någon valp.

Det för den vuxna hunden så viktiga luktsinnet, är inte heller speciellt utvecklat och valpen känner inte doften av sin mamma. Den kan dock känna doften av några ingredienser i mjölken men de delar av hjärnan som har kontakt med luktnerverna är ännu inte speciellt utvecklade.

Smaksinnet fungerar däremot mycket bra, valpen suger intensivt på en stav doppad i mjölk eller köttsaft men drar bort huvudet om det smakar beskt eller surt. Valpen kan känna kyla och värme och flyttar sig instinktivt närmare sina syskon om den blir för kall.

Under denna första period sover valpen mycket, den aktiva perioden är mellan 2-15 % av dygnet och den huvudsakliga sysselsättningen är då att dia. Valpen bör få sköta diandet själv, att leta efter mat är en del av den naturliga utvecklingen och bör inte störas.

Tiken slickar sina valpar, både för att massera och tvätta dem men även för att stimulera dem att avge urin och avföring. Detta klarar inte valpen själv under de första två veckorna och det är livsviktigt att tiken sköter det.

En uppfödare som underlättar för tiken och valparna under denna period ser till att valplådan står t.ex. under ett bord med en filt över så både tiken och valparna får den mörka och trygga miljö de behöver. Valplådan skall stå på en dragfri plats och det måste finnas möjlighet för valpen att kravla sig undan om det blir för varmt. Valparna ska under denna tid inte heller lyftas upp annat än vid vägning eftersom balanssinnet är relativt väl utvecklat men krockar med den outvecklade synen. Upplevelsen av att åka berg-och-dalbana i mörker kan leda till ökad stressbenägenhet i framtiden. Däremot har lite smekningar en trolig positiv effekt på den neuro-hormonella utvecklingen.

Övergångsperioden (13-21 dagar)

Nyfödda valpar

Övergångsperioden varar bara under en vecka men nu sker dramatiska förändringar i valpens liv. Ögonen öppnas men valpen ser ännu inte lika bra som en vuxen hund. Synen blir bättre ju mer pupillreflexen, muskulaturen i ögat, synnerv och syncentrum i hjärnan utvecklas. Pupillens sammandragning vid stark ljus fungerar efter ett par dagar och valpen försöker följa då rörliga objekt. Troligen ser den ljus och skugga men det är dock tveksamt om den kan se några detaljer ännu.

I slutet av övergångsperioden börjar hörseln fungera och valpen reagerar på höga ljud. Vi vet dock ännu inte när valparna börjar höra olika höga, låga, svaga och kraftiga toner på samma sätt som den vuxna hunden.

Nu börjar också bakkroppens motoriska utveckling att komma ikapp och valpen kan stå och gå även om det är lite stapplande till en början. Valpen börjar också kunna kontrollera sin svans och kan vifta på den i olika sociala situationer.

Hörntänderna i överkäken bryter fram och valpen kan därför lära sig att börja tugga maten och bita på föremål i omgivningen. Om valplådan är så utformad att valpen kan lämna den kommer den nu att gå iväg för att uträtta sina behov och behöver inte längre tikens slickningar för att stimulera tömningen.  Valparna börjar också leka med varandra även om rörelserna ännu är väldigt klumpiga. Nu visar valpen också de första rädslereaktionerna och om den blir skrämd vid plötsliga ljud och synintryck drar den sig undan.

Under tredje levnadsveckan börjar valpen kunna koppla ihop en viss retning med en reaktion, s.k. associativ inlärning. Försök har gjorts med att ge valpar en svag stöt mot bakbenet, vilket fick dem att rycka till. När de sedan fick höra en visselsignal kopplades snart visslingen ihop med stöten och valparna ryckte till även om ingen stöt gavs efter signalen.

Fram t.o.m. tredje levnadsveckan bör valparna lämnas i fred med sin mamma så mycket som möjligt. Endast uppfödaren bör regelbundet kontrollera dem och hålla rent i valplådan. Vissa tikar kan bli stressade av att valparna flyttas runt då lådan städas, uppfödaren bör då passa på att göra detta när tiken är ute och gör sina behov.

Socialiseringsperioden (21 dagar- 12 veckor)

Valp i koppel för första gången

Vid tre veckors ålder är valpens sinnen öppna och den har mognat så pass att den kan röra sig utanför lyan eller valplådan.  Samtidigt öppnas ett ”fönster” i nervsystemets hantering av information och valpen blir extremt mottaglig för sociala stimuli och kan forma nya bindningar till olika individer. Denna förmåga till socialisering är dock kortvarig, när valpen passerar åtta- nio veckor försämras den hastigt och vid 12-14 veckor är fönstret nästan helt stängt.

Valpen är under dessa veckor känslig för olika stimuli och det beror på att den associativa inlärningen utvecklas markant under denna period.

Det har gjorts ett flertal experiment med vad som händer valpar som under socialiseringsperioden får växa upp under olika förhållanden. Det har visat sig att denna tid starkt kommer att påverka hundens övriga utveckling. T.ex. blir valpar som inte har haft kontakt med människor under sina första 14 veckor mycket svåra att handskas med och de går inte att dressera med någon större framgång. Denna periods stora betydelse för hundens beteenden brukar också visa sig för oss hundinstruktörer och -psykologer då vi jobbar med ”problemhundar”.

Valpen leker nu intensivt, i genomsnitt mer än hälften av sin vakna tid, med sina syskon och övriga flockmedlemmar. Tiken lämnar sina valpar ensamma under allt längre perioder och hon påbörjar avvänjningen med diandet. I en vargflock får tiken nu mycket hjälp av sina övriga flockmedlemmar att ta hand om valparna men våra hundar har inte alltid den möjligheten. Det gör att arbetsbördan för många tikar kan bli för stor och de blir istället irriterade på valparna. Finns det inga andra vuxna hundar som kan hjälpa till bör uppfödaren regelbundet underlätta för sin tik att komma ifrån sina valpar en stund. Avvänjningen är normalt en mycket lugn process där aggressivt beteende är sällsynt.

Vid 5-6 veckors ålder äter valpen nästan som en vuxen hund, den kan dock ha svårt att tugga alltför hård mat med sina spetsiga valptänder. Valpen börjar också försvara föremål och mat, när någon närmar sig morrar den och lägger tassen över föremålet. Leksaken skakas också på samma sätt som en vuxen hund skakar sitt byte. Olika rangordningar brukar nu uppträda bland syskonen men dessa förändras konstant under valpens utveckling.

Nu har också uppfödaren ett mycket stort ansvar att flera gånger i veckan låta varje valp vara med i familjelivet utan stödet av sina syskon. Valpen måste innan rädslereaktionerna är fullt utvecklade på allvar, få exponeras för andra hundar, människor och ljud. Så från fjärde till femte levnadsveckan är det därför viktigt att uppfödaren successivt låter valparna öka kontakterna med människor. Uppfödaren måste ta sig tid att leka, smeka, lyfta upp och ta ut varje hund på egen hand. Detta ska ske flera gånger per vecka vilket säger sig självt att det kan bli stressigt för en uppfödare med många valpar.

Valpen börjar under denna tid bli nyfiken och undersöker gärna sin omgivning ofta med hjälp av munnen. Till en början biter valpen så hårt att det gör ont och syskonen skriker till av smärta. Det är nu valpen lär sig hur hårt den kan bita utan att leken avbryts, den s.k. bithämningen. Valpen lär sig också hundarnas signalsystem och hur man ska umgås med varandra. Finns det andra vuxna hundar i hemmet brukar de också vara delaktiga i valpens utveckling av de sociala signalerna.

 

Denna artikel har även varit publicerad i ”Om hund & katt” 2/2013

Källor: Beteendeboken, om valpens tidiga utveckling av Lars Fält 2003, Hundens språk och tankar av Per Jensen 2011 och Dog behaviour, evolution and cognition av Ádám Miklósi 2007

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Svara

Din e-post kommer inte att publicerasMarkerade fält är obligatoriska *

*