Hem / Hund / Ormar- fara för hundar och katter
Huggorm

Ormar- fara för hundar och katter


Varje år vårdas ca 1700 hundar för ormbett. De flesta hundar blir friska efter behandling men huggormsbett kan vara livshotande om behandlingen dröjer. Här förklarar vi vad som händer när hunden blir ormbiten och hur du skall agera.

Ormar i Sverige

Schäfer har tratt på huvudetI Sverige finns det tre arter av orm, huggorm (Vipera berus), snok (Natrix natrix) och hasselsnok (Coronella austriaca).

Hasselsnoken finns enbart i södra delarna av landet och lever ett tillbakadraget liv bland stenar och snår. Den är så pass ovanlig så det är sällan någon ser en hasselsnok. Ev. finns det också en fjärde art, rödsidig strumpebandssnok som har etablerat sig i Halland.

Den som träffar på en orm i naturen kan med största sannolikhet utgå ifrån att det antingen är en snok eller en huggorm. De ormar vi har i vår natur kan bli så gamla som 15-20 år men ofta faller de offer för olika faror långt innan dess. Alla ormar i Sverige är fridlysta och får inte dödas! Däremot får du flytta dem ifrån din tomt, men använd stövlar och mycket grova handskar så du slipper att bli biten.

Ormarnas utseende

Snoken: Snokens grundfärg är gröngrå, brun eller ibland svart. Den har nästan alltid två ljusa fläckar i nacken och fjällen på huvudet är små. Snoken har också runda ögonpupiller. Den blir mellan 100-120 cm lång.

Huggormen: Huggormens grundfärg är oftast relativt ljus och den har ett mörkt zickzack-mönster på ryggen, den har också stora fjäll på huvudet. Det förkommer dock även helsvarta huggormar, framförallt vid kusterna eller på öar. Ögonen har vertikala pupiller. En vuxen huggorm blir mellan 65-100 cm lång.

Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra och lätta att ta miste på!

Ormens rörelser

Ofta hinner vi inte studera ormen så noga, men hur den rör sig kan också ge ledtrådar om vilken art det är frågan om. Snoken reagerar mycket snabbare än huggormen. Ofta har den ringlat bort innan vi ens kommer i närheten men ser du en svans försvinna iväg kan du nästan gissa dig till att det var en snok. Blir en snok överraskad kan den spela död och vända sig på rygg. Skulle du då peta på den så att den hamnar rätt igen kommer den snabbt att snurra över på rygg.

Huggormen ligger gärna kvar i solen en stund, speciellt på våren. De är inte lika graciösa i sitt sätt att röra sig som snoken är. Huggormen kan också ligga och fräsa åt dig för att försöka skrämmas.

Giftiga ormar

Alla ormar har tänder men av de arter som finns i Sverige är det enbart huggormen som har långa gifttänder i överkäken. Giftet produceras i körtlar som sitter i nacken och som leds fram till tänderna. När en huggorm går till attack går det mycket fort, du har inte en chans att hinna reagera.

Att huggormens ungar skulle ha ett extra farligt gift är en myt, det finns ingenting som tyder på att det skulle vara så. Däremot skulle det kunna vara så att ungarna ännu inte lärt sig att skilja de olika farorna från varandra och därför alltid tar i lite extra med giftmängden.

Det är nämligen så att huggormen själv kan bestämma om den ska ”slösa” på sitt gift eller inte. Därför kan du inte direkt veta om du kommer att få några symptom efter ett bett. Har ormen dessutom redan använt sitt gift tar det ett par dagar innan mängden är återställd igen. Därför kan du drabbas av ett s.k. ”torrbett” som inte innehåller något gift alls. Man räknar med att ungefär en tredjedel av ormbetten är så kallade torra bett utan giftöverföring.

Vad händer vid ett bett?

Giftet består av olika enzymer som förstör blodkropparna och orsakar inre blödningar och vävnadsskador. Sorkar som är huggormens främsta byte dör helt enkelt av de inre blödningar som orsakas av giftet. Hos människor får det sällan sådana konsekvenser men en rejäl smärta, svullnad och blånad runt bettet brukar förekomma. Har du blivit biten ska du alltid ta kontakt med läkare för att få vidare råd.

En hund eller katt som blir biten drabbas på samma sätt med smärta, svullnad och inre blödningar. Naturligtvis varierar det även hos dem hur allvarligt bettet är, men du ska alltid ta ett ormbett på största allvar! Är ditt djur lycklig nog att drabbas av ett lindrigt bett, får den ont och området runt bettet svullnar upp.

Tillhör det de medelsvåra fallen får den skador på de inre organen, t.ex lever- och njurskador och kanske blodbrist. Detta brukar kunna åtgärdas med hjälp av mediciner och vila. Får hunden eller katten däremot allvarliga skador på lever och njurar med allvarlig blodbrist är det inte säkert att den klarar av det med livet i behåll trots intensivbehandling.

Hundens symptom på ormbett

Märker du att hunden eller katten blir biten bör du ta det väldigt lugnt med den. Är det en mindre hund bör du bära den till bilen eller hemmet. Klarar du inte det, gå lugnt och stilla och låt inte hunden få rusa iväg. Ju mindre den rör på sig, desto mindre sprider giftet sig i kroppen, så håll hunden i stillhet!

Har du inte märkt att hunden blivit biten, brukar det synas på att den blir trött och vill ligga ner. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen upp. Bett i nosen eller läppen är vanligast och kan se väldigt dramatiskt ut då ansiktet svullnar upp, men faktum är att ett bett i tassen är farligare. Det beror på att giftet transporteras runt i kroppen bl.a med hjälp av lymfcirkulationen. Lymfcirkulationen sköts till stor del av musklernas sammandragningar och ju mer hunden rör på sig ju fortare sprids giftet.

En hög giftkoncentration i blodet innebär att chanserna minskar drastiskt för hunden att hinna till veterinär i tid.

Kattens symptom på ormbett

Hos många kattägare finns en felaktig tro på att ormbett inte är farliga för en katt, men det stämmer inte! Ett huggormsbett är lika farligt för en katt som för en hund.

Precis som för hunden blir katten ofta väldigt trött och slö efter ett ormbett. Det bitna området svullnar upp efter någon timme.

Misstänker du att katten har blivit ormbiten- ring närmaste jouröppna djursjukhus!

Huggorm bland torra löv

 

Kontakta veterinär!

Har du den minsta misstanke om att hunden eller katten blivit ormbiten, ta genast kontakt med en veterinär eller ett djursjukhus! Veterinären kan med bland annat blodprov ta reda på hur hunden bäst ska behandlas.

Försök inte att göra något med bettstället! Alla gamla råd om att suga ut giftet, lägga på bandage, kyla eller skära upp bettstället osv. ska glömmas.

Tidigare rekommenderades att ge hunden kortison eftersom det minskar svullnaden, men det har ingen som helst effekt på de vävnadsskador som giftet orsakar. Kortison har en mängd oönskade biverkningar så idag avråds hundägaren i från att ge hunden detta vid ormbett.

Källa: www.bioresurs.uu.se, www.nrm.se och www.agria.se, www.svf.se, www.universitetsdjursjukhuset.se

Till toppen

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

2 kommentarer

Svara

Din e-post kommer inte att publicerasMarkerade fält är obligatoriska *

*

Vi använder Cookies - Genom att använda denna webbplats godkänner du vår policy angående användning av Cookies .
x