Gravityscan Badge
Hem / Hund / Epilepsi hos hundar
Liten hund ligger på en filt

Epilepsi hos hundar

Även hundar kan drabbas av epilepsi, för många hundägare kan ett anfall vara en väldigt obehaglig upplevelse. Det finns inget botemedel men mediciner som kan minska symptomen. Det är viktigt att du känner till sjukdomsförloppet och hur din hund reagerar och vad du kan göra för att hjälpa hunden igenom anfallet.

Närbild på hundansikteHundar drabbas många gånger av samma typer av sjukdomar som vi människor gör. Epilepsi är en sådan sjukdom och den är relativt vanlig hos hundar. Enligt Agrias statistik ligger neurologisk sjukdom på femte plats (år 1995-2000) när det gäller avlivningsorsaker. Bland de neurologiska sjukdomarna är idiopatisk epilepsi och epileptiska kramper dominerande. Ca 4-6 % av alla hundar drabbas av epilepsi.

Epilepsi är en ärftlig sjukdom och har en hund drabbats av det skall den inte gå i avel. Att det är en genetisk ärftlig sjukdom syns på att vissa raser oftare är drabbade än andra. Vanligast med epilepsi är det hos Berner sennen, Beagle, Springer spaniel, Schäfer, Tax, Keeshond, Collie, Golden retriever, Irländsk setter, Irländsk varghund, Labrador retriever, Dvärgschnauzer, Pudel, Tervueren och Siberian husky. Generellt sett har det visat sig att hundar som väger < 15kg (mindre än) inte drabbas lika ofta.

De flesta hundar som får epilepsi, framförallt den idiopatiska varianten, är relativt unga, mellan 1 och 5 år. Det är lite fler hanar som drabbas än tikar och statistiskt sett förkortas livslängd med två år.

Urladdningar i hjärnan

Epilepsi orsakas av onormala urladdningar i hjärnans nervceller och är ett symptom på att det finns hyperaktiva celler i storhjärnan. Av någon anledning blir det fel i hjärnans signalsystem och nervimpulser skickas ut helt slumpartat. Nervimpulserna får musklerna att krampa okontrollerbart.

Det finns andra sjukdomar som också kan orsaka krampanfall och de måste först uteslutas. Vanligtvis tas blodprover och en undersökning av hjärtat görs, men på de större djursjukhusen finns idag avancerad MRI (magnetröntgen-kamera) och CT-röntgen (skiktröntgen) som kan ge ännu noggrannare diagnos.

Olika former av epilepsi

Epilepsi delas in i olika former beroende på orsakerna som ligger bakom sjukdomen.

Idiopatisk epilepsi (IE)
De flesta hundar som drabbas av epilepsi får diagnosen Idiopatisk epilepsi. Den diagnosen ställs på hundar där man inte kan hitta någon bakomliggande orsak till krampanfallen. Alla allmänkliniska, neurologiska och blodprovsmässiga undersökningar är normala mellan anfallen.

Symtomatisk epilepsi
Symtomatisk epilepsi eller sekundär epilepsi som det också kallas, är då anfallen är ett direkt resultat av en strukturell förändring i storhjärnan. Dessa förändringar kan antingen vara medfödda eller uppstå av t.ex. infektioner/inflammationer, olyckor eller blödningar i hjärnan.

Kryptogen epilepsi (KE)
Kryptogen epilepsi påminner mycket om idiopatisk epilepsi och ibland kan de inte skiljas åt. Många hundar får diagnosen IE fast de kanske i själva verket lider av kryptogen epilepsi. Skillnaden mellan dessa är att vid KE tror veterinären att det finns en bakomliggande sjukdom men att den inte går att fastställa med dagens teknik.

Reaktiva epileptiska anfall
Vid reaktiva epileptiska anfall är hjärnan normal men reagerar på t.ex. en sjukdom (ex. leversvikt, blodglukosförändringar), toxiska ämnen (förgiftningar) eller stress

Olika typer av anfall

Epileptiska anfall delas in i två olika typer, generaliserade och partiella anfall.

  • Generaliserade anfall

Vid generaliserade anfall är hela storhjärnan inblandad. På kliniska bilder ser man förhöjd aktivitet i båda hjärnhalvorna.

Tonisk-kloniska anfall (”Grand mal”).
Det är den vanligaste typen av generaliserade anfall hos hundar. Anfallen börjar med att hunden stelnar till (tonisk kramp). Om hunden inte redan ligger ner, faller den omkull och blir sedan medvetslös och får rytmiska muskelryckningar i ben och tassar samt tuggrörelser i käken (kloniska kramper).

  • Partiella anfall

Vid ett partiellt anfall visar studier att, åtminstone inledningsvis, bara ena hjärnhalvan har en onormal hög aktivitet.

Hur anfallet yttrar sig beror på i vilken del av hjärnan aktiviteten pågår. Det kan i lindriga fall vara att hunden är fullt medveten men har ryckningar i någon muskel. Symptomen yttrar sig som på en skala vidare via hypersalivering, kräkning, diarré och buksmärtor till de svåraste fallen med nedsatt medvetandegrad och onormala beteenden såsom oprovocerad aggressivitet eller rädsla

Till toppen

Hur yttrar sig epilepsi?

Liten hund ligger på en filtBeroende på vilken typ av epilepsi hunden har kommer sjukdomen att yttra sig på lite olika sätt men det vanligaste beskrivs nedan.

Prodromal fas, fasen innan anfallet.
Man säger att hunden upplever en aura, en förvarning att anfallet är på väg. Denna fas kan vara i flera timmar innan själva anfallet och hunden blir ofta gnällig, orolig, frånvarande och söker ägarens uppmärksamhet. Hundägaren brukar efter ett tag lära sig att känna igen denna fas och är då beredd på att ett anfall är på väg.

Iktus, själva anfallet som vanligtvis pågår 1-3 minuter (även om tiden oftast känns betydligt längre). Anfallet kan bli stort, s.k. ”Grand mal” eller litet ”Petit mal”.

Vid ett litet anfall, stelnar hunden bara till och får ett frånvarande uttryck, men fortsätter snart med sin rörelse. Hunden kan verka lite förvirrad efteråt.

Vid ett stort anfall blir hunden medvetslös och därmed okontaktbar, musklerna stelnar till och hunden faller omkull. Ben och tassar krampar med springande rörelser, käken utför tuggrörelser, hunden gnyr och tappar kontrollen över såväl tarmar som urinblåsa. Huvudet hamnar ofta i en bakvänd ställning.

Postiktal fas, fasen efter anfallet.
När anfallet närmar sig slutet, får hunden långsamma rörelser och sakta återkommer medvetandet. Hunden är ofta trött, förvirrad, vinglig, törstig och verkar inte känna igen husse eller matte. Vissa hundar kan också verka vara blinda. Detta stadium pågår i ett par timmar eller ibland t.o.m. dagar. Det vanligaste är 15- 30 minuter.

Hur beter jag mig under ett anfall?

– Det viktigaste är att du håller dig lugn om din hund får ett anfall. Ett enstaka anfall är inte skadligt men det finns risk för skador då hunden faller omkull.

– Dämpa ljus- och ljudnivåerna. Även om hunden är medvetslös så påverkas den oftast av starkt ljus och höga ljud. Tala gärna lugnt och mjukt till hunden så att den märker av din närvaro.

– Du kan gärna stryka handen lugnt över pälsen även om det inte är säkert att den känner av det. Kom dock ihåg att inte röra huvudet eller öronen, det kan istället förvärra kramperna. Håll inte heller fast hunden.

– Stoppa inte in någonting i munnen på hunden! Det är ingen risk att hunden tuggar sönder tungan eller ”sväljer” den. Däremot kan den skada tänderna genom att bita i något som du stoppar in i munnen eller bita dina fingrar.

– Ta gärna tiden på hur länge anfallet håller i sig. Veterinären kan ha nytta av att få ett schema på hur ofta och hur länge hunden har anfall.

– Skulle anfallet hålla i sig längre än 10- 15 minuter eller om hunden får flera återkommande anfall så tätt att den inte riktigt hunnit återfå medvetandet mellan dem, ska du omedelbart kontakta veterinären. Kroppstemperaturen kan stiga till livshotande hög nivå och anfallet kommer också att påverka hjärta och blodcirkulation negativt

Behandling

Om hunden bara har haft något enstaka anfall behövs oftast ingen behandling sättas in. I de fall då man vet att det föreligger en bakomliggande sjukdom är det naturligtvis den som hunden ska behandlas mot i första hand.

Har hunden ett eller flera anfall per månad bör medicinsk behandling sättas in. Upprepade epilepsianfall kan nämligen ge upphov till förändringar i hjärnan. Det finns flera olika preparat som hunden kan få och de behöver anpassas till hundens behov, vilket oftast innebär att det till en början krävs regelbundna kontroller hos veterinären. Medicinerna kan inte bota epilepsin men de kan minska symptomen och därför kommer hunden troligtvis att behöva medicin för resten av sitt liv.

Epilepsianfallen kommer inte då hunden är aktiv utan de uppstår då hunden är i vila, så du behöver inte vara rädd att låta hunden springa lös.
Däremot kan miljöombyten eller annan typ av stress vara en utlösande faktor. Har hunden utsatts för ett miljöombyte kommer anfallet då hunden lägger sig för att vila.

Källa: Canine epilepsy och Idiopatisk epilepsi, en fallstudie av Emma Påhlsson, SLU 2007

Till toppen

Facebooktwittergoogle_pluspinterestmail

Svara

Din e-post kommer inte att publicerasMarkerade fält är obligatoriska *

*